Till exempel skrivs det i dagens text om "Erik" som verkar ha tänkt på en hel del, men så läser man detta:
Erik visar innehållet i sin ”everyday carry bag”. I den ryms sjukvårdsutrustning, solcellsladdare, tuggummi med koffein utvecklade för amerikanska försvarsmakten, ficklampa, extra batterier, cyalume lysstavar, engångsfängsel,och diverse olika receptfria mediciner, bland annat.
Och då tänker i alla fall JAG - vaddå engångshandfängsel?! Varför ska man ha det med sig? Det känns som om man redan från början är inställd på att man kommer att använda sig av våld om man är beredd att handfängsla människor till höger och vänster? Är inte det ett arbete för lagvårdande myndigheter att sköta? Varför bära med sig DET i sin EDC? Det känns ju helt förryckt?
Ensam är ju inte speciellt stark, men samtidigt har preppers en individualistisk syn på samhället. Vi litar inte på statens förmåga att hjälpa oss som individer. Det viktiga för preppers är att man får hjälpa människor på sina egna villkor. Jag kan absolut hjälpa människor som befinner sig i nöd, men jag vill inte att staten ska kräva av mig att jag ska göra det, säger Erik.
Och ungefär här tror jag skillnaden mellan mig och de av media i olika sammanhang intervjuade preppers som fått uttala sig - jag TROR på att det - även i en nödsituation - kommer att finnas någon form av "samhälle". Där samlingar av människor träffas, enas i sitt öde och faktiskt HJÄLPER varandra - med vad vi kan.
Vad bygger jag den teorien på? ALL samlad kunskap från t.ex. krigszoner, katastrofer och liknande pekar på det.
Det här uttrycktes i "the walking dead" (Seriemagasinet) och Nej Tack Zombies visade mig härom dagen en som jag tycker det i sammanhangen - bra serieruta:Den får bli min slutkommentar i det här inlägget.
