Fem tips för dig som just börjat med preppning

Efter ett drygt halvår av att inte ha skrivit (på den här bloggen) alls (om överlevnad/preppning/survivalism etc.) har jag ändå fått en tämligen intressant fråga om jag kan ge "några praktiska tips för att komma igång med preppning". Det här är egentligen ett underlag för flera blogginlägg och just nu planerar jag att i detalj förklara i princip alla punkterna på den här lilla listan i enskilda inlägg senare - men för att ha någonstans att börja den diskussionen - här är min lista på "5 tips för dig som just börjat med preppning" - för att ge några praktiska tips, och för att komma igång snabbt:

1: Spara så mycket du kan i lätt omsättningsbara tillgångar.

I klartext: Ha kontanter och guld hemma!

I ett läge där tex elen eller bankväsendet kraschar vill du i  - innan det gått riktigt åt skogen - fortfarande kunna köpa livsnödvändig mat, drivmedel, ammunition etc medan det fortfarande finns kvar i butikerna. Här är kontanter kung, fortfarande. Visst - affären ser helst att du betalar med kort, men i ett scenario där en affärsinnehavare står inför att antingen få betalt för varor i kontanter, eller inte kunna ta betalt alls (t.ex. pga att förbindelsen till banken ligger nere i ett strömavbrott, eller banken är på väg att gå omkull) kommer alla att välja att "ta vad man kan få" och då använda riktiga pengar - kontanter.

Guld är en sund besparing dels A) för att guldpriset är en rätt "fast" tillgång och den handlas med överallt i hela världen. Det är ett av våra äldsta betalningsmedel och B) i ett scenario där pengar till sist förlorar sitt värde (tänk Grekland, t.ex.) och valutan sjunker (snabbt) kommer du att vilja ha tillgång till något som är värt något i en annan valuta än din egen. Guld är att se som ett "globalt" betalningsmedel.

Vid jägarexamen avlägger du bl.a. hagelprov

2: Ta jägarexamen!

Det här har med sig två fördelar: För det första kommer du att kunna skaffa mat även efter att butikerna slutat sälja livsmedel. För det andra kommer du att kunna få vapenlicens och kan därför säkra din tillgång på vapen.

3: Försök att betala tillbaka lån till banken.

Det här är en överlevnadsfråga för folk kanske framförallt i storstadsregionerna, där belåningsgraden på bostäderna är (omåttligt) hög. Börjar det svänga i ekonomin vill du inte sitta på skulder där du riskerar att bli av med din bostad. I ett skeende där vi inte ännu har nått (fullständig) kollaps vill du ha den ekonomiska friheten att t.ex. omplacera dina tillgångar (till lättare tillgängligare/omsättningsbara - se punkten 1 ovan). Det är givetvis enklare om ingen bank har fordringar på _dig_ som kan komma att återkrävas, för att banken ska kunna ha kapital att betala tillbaka de fordringar andra har på _banken_ (t.ex. sparare, som vill ta ut sina pengar).

4: Lär dig finstyckeriarbete och matlagning från grunden.

I dagsläget - i ett relativt okomplicerat sammanhang, rent ekonomiskt, kommer det här (tillsammans med punkten 2 ovan) att vara en av de åtgärder du snabbt kan vidta för att enkelt få styr på din hushållsekonomi. Vet du hur du styckar, samt lagar mat från grunden kommer du längre med enklare livsmedel (som är billigare) för samma pengar jämfört med prefabricerad mat, färdigstyckat kött etc.

Idag ger det här förutsättningar för en bättre hushållsekonomi (jag själv skulle vara rik ifall jag fått en krona jag lärt någon student att t.ex. stycka sin egen kyckling och koka fond för att de ska få pengarna att räcka längre) och i framtiden - i det fall att "något dåligt händer" har du bättre möjligheter till omedelbar överlevnad - eftersom du själv kan ta hand om de proteiner du behöver tillaga för att få i dig.

5: Grejer är tungt att bära och dyrt. Kunskap är billigt och lätt att bära.

Överlevnad är ingen materielsport.

Preppers i media

Läser - med viss förtjusning - SvDs artiklar från de senaste dagarna om preppers och prepper-fenomenet i sverige. Känner igen en del av "tänket" och känner igen mig. Men samtidigt blir jag lite upprörd. För det kommer alltid fram när man pratar om preppers - något slags rätt dystopisk misantropisk människosyn hos de här människorna som media får tag i - något som jag själv har rätt svårt att identifiera mig med.

Till exempel skrivs det i dagens text om "Erik" som verkar ha tänkt på en hel del, men så läser man detta:

Erik visar innehållet i sin ”everyday carry bag”. I den ryms sjukvårdsutrustning, solcellsladdare, tuggummi med koffein utvecklade för amerikanska försvarsmakten, ficklampa, extra batterier, cyalume lysstavar, engångsfängsel,och diverse olika receptfria mediciner, bland annat.

Och då tänker i alla fall JAG - vaddå engångshandfängsel?! Varför ska man ha det med sig? Det känns som om man redan från början är inställd på att man kommer att använda sig av våld om man är beredd att handfängsla människor till höger och vänster? Är inte det ett arbete för lagvårdande myndigheter att sköta? Varför bära med sig DET i sin EDC? Det känns ju helt förryckt?

Ensam är ju inte speciellt stark, men samtidigt har preppers en individualistisk syn på samhället. Vi litar inte på statens förmåga att hjälpa oss som individer. Det viktiga för preppers är att man får hjälpa människor på sina egna villkor. Jag kan absolut hjälpa människor som befinner sig i nöd, men jag vill inte att staten ska kräva av mig att jag ska göra det, säger Erik.

Och ungefär här tror jag skillnaden mellan mig och de av media i olika sammanhang intervjuade preppers som fått uttala sig - jag TROR på att det - även i en nödsituation - kommer att finnas någon form av "samhälle". Där samlingar av människor träffas, enas i sitt öde och faktiskt HJÄLPER varandra - med vad vi kan.

Vad bygger jag den teorien på? ALL samlad kunskap från t.ex. krigszoner, katastrofer och liknande pekar på det.

Det här uttrycktes i "the walking dead" (Seriemagasinet) och Nej Tack Zombies visade mig härom dagen en som jag tycker det i sammanhangen - bra serieruta:

 Den får bli min slutkommentar i det här inlägget.

Jag vill inte vara rädd, jag vill vara beredd.

Har börjat läsa på lite om preppers i Sverige och kanske då främst om hur de (eller rentav - "vi?") framställs i media. 

Inte sällan är bilden entydig - preppers ser ett (snart) hot mot civilisationen (av närmast apokalyptiska proportioner) och är i princip ständigt "rädda". Rädda att ekonomin ska sluta att fungera. Rädda att bli uppätna av zombies, rädda att få en stor intergalaktisk sten i huvudet (eller andra vitala kroppsdelar, rädda för klimatförändringar, nya världskrig eller andra väldigt dramatiska och katastrofala förändringar i vår omvärld.

Deras sätt att agera ter sig i ljuset av just de händelserna, som inte på något sätt rent statistiskt kan kalkyleras till "rimliga" som "lite excentriska", udda, eller högst troligt (om texten är skriven av någon med ungefär samma - begränsade - vokabulär som jag) "vrickade".

Så man pekar finger. Skrattar åt dumheterna. Inte sällan hånar. 

Och jag kan förstå det.

Många "preppers" bjuder helt enkelt inte in till förståelse inför deras motiv. Deras motiv blir i sin tur i bästa fall "luddiga" eller utifall att riskanalysen varit orimlig - helt befängda. Preppers är ofta vrickade nötter (som tror att t.ex. zombieanfall är inte bara möjliga utan agerar som att de troligen är nära förestående).

Och jag kan hålla med.

Samtidigt uppger t.ex. MSB (myndigheten för sammhällsskydd och beredskap) att beredskapen för att klara enklare hot mot samhällsstrukturer i stort - (snöoväder, storm, strömavbrott, överlastning i telenätet, etc. och hur det slår mot olika organisationer som sjukvård, polis, Räddningsverket, elbolag, telefonoperatörer etc.) är som bäst "minimal" och högst troligt (i princip i alla storstäder) nästintill "obefintlig".

Visst - linjen mellan "förberedd" och "vrickad" är hårfin, suddig och inte särdeles väl definierad. Men jag försöker att oftare befinna mig i "tänk efter före"-spåret än "tänk om..."- spåret. Och det är här jag tror att pudels kärna, så att säga, ligger: att vara inte "rädd" för att något helt orimligt katastroftillstånd ska inträffa som jag ska överleva i sviterna av, utan att vara "förberedd" för vardagens risker. Att vara medveten om att "shit happens" och veta hur jag kan hantera det. 

Enkla åtgärder som att ha införskaffat en liten brandsläckare till hemmet. Att ha friluftskök och några portioner frystorkat lätt tillgängligt. Att ha en rimlig förbandskudde iordningställd (och med mig) i packningen. Att ha vattenreningsmöjligheter, för att ha tillgång till rent vatten även om vattentrycket i kranarna skulle ge upp. Att ha en lampa med mig om det är mörkt. Enkla, billiga grejer. Och en tanke om att jag faktiskt kan och vill kunna hantera det själv. Utan att belasta samhället.

Att inte vilja vara rädd - utan vilja vara "förberedd".