Fem tips för dig som just börjat med preppning

Efter ett drygt halvår av att inte ha skrivit (på den här bloggen) alls (om överlevnad/preppning/survivalism etc.) har jag ändå fått en tämligen intressant fråga om jag kan ge "några praktiska tips för att komma igång med preppning". Det här är egentligen ett underlag för flera blogginlägg och just nu planerar jag att i detalj förklara i princip alla punkterna på den här lilla listan i enskilda inlägg senare - men för att ha någonstans att börja den diskussionen - här är min lista på "5 tips för dig som just börjat med preppning" - för att ge några praktiska tips, och för att komma igång snabbt:

1: Spara så mycket du kan i lätt omsättningsbara tillgångar.

I klartext: Ha kontanter och guld hemma!

I ett läge där tex elen eller bankväsendet kraschar vill du i  - innan det gått riktigt åt skogen - fortfarande kunna köpa livsnödvändig mat, drivmedel, ammunition etc medan det fortfarande finns kvar i butikerna. Här är kontanter kung, fortfarande. Visst - affären ser helst att du betalar med kort, men i ett scenario där en affärsinnehavare står inför att antingen få betalt för varor i kontanter, eller inte kunna ta betalt alls (t.ex. pga att förbindelsen till banken ligger nere i ett strömavbrott, eller banken är på väg att gå omkull) kommer alla att välja att "ta vad man kan få" och då använda riktiga pengar - kontanter.

Guld är en sund besparing dels A) för att guldpriset är en rätt "fast" tillgång och den handlas med överallt i hela världen. Det är ett av våra äldsta betalningsmedel och B) i ett scenario där pengar till sist förlorar sitt värde (tänk Grekland, t.ex.) och valutan sjunker (snabbt) kommer du att vilja ha tillgång till något som är värt något i en annan valuta än din egen. Guld är att se som ett "globalt" betalningsmedel.

Vid jägarexamen avlägger du bl.a. hagelprov

2: Ta jägarexamen!

Det här har med sig två fördelar: För det första kommer du att kunna skaffa mat även efter att butikerna slutat sälja livsmedel. För det andra kommer du att kunna få vapenlicens och kan därför säkra din tillgång på vapen.

3: Försök att betala tillbaka lån till banken.

Det här är en överlevnadsfråga för folk kanske framförallt i storstadsregionerna, där belåningsgraden på bostäderna är (omåttligt) hög. Börjar det svänga i ekonomin vill du inte sitta på skulder där du riskerar att bli av med din bostad. I ett skeende där vi inte ännu har nått (fullständig) kollaps vill du ha den ekonomiska friheten att t.ex. omplacera dina tillgångar (till lättare tillgängligare/omsättningsbara - se punkten 1 ovan). Det är givetvis enklare om ingen bank har fordringar på _dig_ som kan komma att återkrävas, för att banken ska kunna ha kapital att betala tillbaka de fordringar andra har på _banken_ (t.ex. sparare, som vill ta ut sina pengar).

4: Lär dig finstyckeriarbete och matlagning från grunden.

I dagsläget - i ett relativt okomplicerat sammanhang, rent ekonomiskt, kommer det här (tillsammans med punkten 2 ovan) att vara en av de åtgärder du snabbt kan vidta för att enkelt få styr på din hushållsekonomi. Vet du hur du styckar, samt lagar mat från grunden kommer du längre med enklare livsmedel (som är billigare) för samma pengar jämfört med prefabricerad mat, färdigstyckat kött etc.

Idag ger det här förutsättningar för en bättre hushållsekonomi (jag själv skulle vara rik ifall jag fått en krona jag lärt någon student att t.ex. stycka sin egen kyckling och koka fond för att de ska få pengarna att räcka längre) och i framtiden - i det fall att "något dåligt händer" har du bättre möjligheter till omedelbar överlevnad - eftersom du själv kan ta hand om de proteiner du behöver tillaga för att få i dig.

5: Grejer är tungt att bära och dyrt. Kunskap är billigt och lätt att bära.

Överlevnad är ingen materielsport.

Julstämning: Julklappstips till din älsklingsprepper

Julen står för dörren och eftersom det fortfarande finns människor som firar att det för tvåtusen år sedan föddes en snickargrabb i ett stall och därför ger varandra presenter och äter sill, så... Well... Jag ser ett upplägg för ett blogginlägg här:

I ämnet "litteratur" finns två givna böcker - varav den ena kommer från kompisen från "Zombieöverlevnadsbloggen" - Herman Geijer. En bok som jag personligen sett fram mycket emot sedan jag hörde om den första gången, någon gång ungefär såhär års förra året.  Det är en överlevnadshandbok, men som faktiskt tar upp också intressanta aspekter av överlevnad som annars glöms bort - som hur man hanterar stressreaktioner och gruppdynamik - och allt mot bakgrund av det just nu kanske största populärkulturella hotet - zombieapokalypsen.

MEN?! - tänker du "Kom det inte en zombieöverlevnadsbok från Max Brooks för några år sedan?" - Jo, men den här boken känns mer intressant ur ett svenskt perspektiv. Den tar upp t.ex. överlevnad i svensk terräng och hanterar lagar och myndigheters organisation i krislägen utifrån svenska förhållanden. Dessutom är boken härligt befriad från "100 sidor om vapen att bekämpa zombierna med" och är mer inriktad på "överlevnad under flykt" snarare än "strid" - något som kanske känns mer tillämpbart i ett land som upplevt två hundra år av obruten fred?

Anyways - boken finns att "förbeställa" just nu - om du vill ha den före jul, att kunna ge bort i julklapp - genom ett "förköpserbjudande" nedan. Köp för härligt nördig överlevnadskunskap - till dig själv eller en familjemedlem.




Nästa bok är givetvis den tidigare beskrivna "Stjärnklart" av Wilderäng. Jag tänker egentligen inte skriva så mycket mer än så - för det inlägget där jag recenserade boken är fortfarande den här bloggens mest besökta. Någonsin. Med sisådär hundra gånger så många besök som vilket annat helst av mina inlägg. Så... Well - den behöver egentligen inte mer reklam. Men köp den till någon du tycker om. Och låna den efter nyår när vederbörande läst ut den - du vill ha läst den boken nästa år!

Men förstås räcker inte bara böcker för att fylla jultomtens överkonsumtionsstinna klappsäck. Så - här några tips på "stocking stuffers" för din favoritsurvivalist - små bra-att-ha-prylar som visar omtanke och kärlek på det där alldeles speciella sättet som bara människor som på riktigt bryr sig om varandra kan visa!

Som första tips kommer den här lite söta "adventskalendern" från "överlevnadsbutiken" med praktiska smågrejer att ha i sin EDC  - en för varje dag hela vägen fram till jul. Något att verkligen mysa med!

För övrigt kan berättas att just överlevnadsbutiken har en massa bra grejer att handla - och har dessutom en bra guide till allergener i sin frystorkade mat, så att man kan - om man är överkänslig för något slags livsmedel som ägg, mjölk eller gluten, hitta alternativ som inte innhåller några allergener.

Förresten, på tal om "stocking stuffers" - det kan ju vara så att man behöver just något slags socka att stoppa nyss nämnda "småklappar" i - varför inte köpa ett par rejäla ullstrumpor från t.ex. surplusbuy.se, där du för övrigt kan hitta annat smått och gott (som gasmasker och andra helt oumbärliga prylar för din BOB eller Exit Bag)

Se - där - några smågrejer - i allt ifrån prisklassen "några tior" och upp till "några hundra" för din alldeles egna favoritprepper.

God Jul!

Förberedelser för Zombiekatastrofen

Ja, jag vet - det finns inga zombier. Och det är rätt töntigt och sådär - MEN det FINNS folk som använder just zombie-katastrofen som pedagogisk modell när man förklarar urban överlevnad och civil beredskap och jag tänkte faktiskt skriva lite här på bloggen om det. För i DN kan man idag läsa både om "vad skulle jag göra om familjen blev zombier" och den här om att USA har en plan för zombieattack.

Grejen är att det här med zombies - eller zombier, som jag tycker är den mer svenskt korrekta pluralformen - nästan inte fanns i folks medvetande alls för något år sedan, och nu - helt plötsligt - finns de överallt. Det går ett flertal zombieserier på TV, det publiceras serietidningar på både svenska och engelska om det och det kommer filmer - och remakes på filmer - med zombietema i princip varje vecka.

Och zombier är ett tacksamt hot att använda både i film, tvprogram, böcker, filmer - och i hotbildsanalyser för krisberedskapsträning.

De liksom gör det där med överlevnadskunskaper "kul" när man ställs inför - visserligen teoretiska (nu kommer jag skriva något kontroversiellt: för zombier finns ju inte på riktigt!) men ändå allvarliga frågor som "hur klarar jag mig när strömmen går?" eller "hur fungerar jag i en grupp som varit inlåst i ett par dagar" eller helt enkelt - "hur klarar jag och min familj sig ur ett katastrofområde?" Alla väldigt allmänintressanta frågor i en överlevnadssituation, men där en diskussion om en zombiefilm eller bok kan vara själva "ventilen" för diskussionerna.

Dessutom gör sig ju zombier extra bra som mall i sådana här diskussioner då de tillför ett konstant och växande hot? Och så är de ju på låtsas. Det i sin tur kan vara befriande för de inblandade - för om zombierna inte är verkliga behöver ju inte lösningarna på zombieproblemen heller vara det? Det gör att fantasifulla och kreativa lösningar på annars svåra problem kan "fantiseras" fram. De hjälper oss att tänka "utanför boxen" som det kallas.

Kanske är det här något för svenska myndigheter och diverse överlevnadssällskap att ta fasta på?

Tills dess kommer jag fortsätta se zombiefilm och prata med mina kompisar - "hur hade DU gjort där?"

Om kriget kommer...

Har med sorg i svårmod i sinnet följt de senaste dagarnas utveckling i Ukraina, och ser hur man obevekligt dras närmre och närmre ett krig med Ryssland. En granne och jag kom att språka om det här på gården idag, då jag bar ner grejer i mitt källarförråd.

Just mitt källarförråd är ett gammalt skyddsrum (byggt på slutet av 60-talet) som nu används av vår bostadsrättsförening som förrådsutrymme.

Grannen och jag diskuterade kort utvecklingen och noterade att det utspelade sig ungefär 100 mil från Stockholm. Eller lika långt bort som Kiruna. Helt plötsligt kändes inte konflikten i Ukraina så långt borta. 

Grannen skämtade och gjorde några gliringar om att jag som är militär förmodligen kunde vara lugn tills på måndag - det kostar för mycket att blåsa givakt på helgen - och nickade mot källarförrådet. "Man kanske borde bära ner sängen där?", menade han. "Ja, om kriget kommer?" Och så avslutades vår konversation. 

Orden "om kriget kommer" är ju emellertid också titeln på en publikation med tips (eller som det hette "handledning till medborgarna") på vad man skulle göra om just kriget kommer.  Den utgavs av först försvarsmakten och sedermera av civilförsvaret från någon gång på 40-talet och fram till någon gång  på 90-talet. Den delades ut i alla hem, antingen som en broschyr i brevlådan - eller under vissa år i slutet av telefonkatalogen.

I den här skriften fanns för övrigt en hel del beskrivet om hur samhället skulle ta hand om en (vi pratar ju om samhällsplanering i något slags "folkhemstillvaro".) med avseende på t.ex just plats i skyddsrum, såsom mitt källarförråd.

Det beskrevs tydligt, och med pedagogiska bilder, både skyddsrummets funktion och hur man skulle planera sin väg dit och sin vistelse där, vilken utrustning man skulle ta med sig, etc.

Man kan idag se den lilla pamfletten som en liten "handbok i preppning" och lite nostalgiskt le åt den tilltro till samhällets resurser som faktiskt genomsyrade skriften, och - hävdar jag - hela samhället under den här tiden. "Folkhemsbyggandet" hade gett i resultat en försäkran om och tro på att nästa gång en minister skulle uttrycka att "vår beredskap är god" stämde faktiskt uppgifterna.

Såhär - sisådär 25 år sedan "om kriget kommer" sist gavs ut - ser samhället väldigt annorlunda ut. Nästan inga resurser för skyddsrumsvistelse för stora delar av befolkningen finns. Många skyddsrum är - som mitt källarförråd - obrukbara för det de en gång byggdes för. Inga skattepengar har använts för att underhålla dem. 

I mitt förråd står t.ex. folks förrådsställda ägodelar i vägen för olika delar av utrustningen, som här - med cykel lutad mot den gamla luftreningsutrustningen.

Eller här, där den inre sprängtryckskyddsdörren blivit vandaliserad.

Tyvärr tror jag att det är så här det ser ut på många platser. Det finns ingen beredskap om kriget kommer och kanske framförallt inte i Stockholm, där nästan alla skyddsrum avrustats. Trots att vi just här - just idag - kan se att kriget kommer. Till vårt närområde. Faktiskt inte längre bort än Kiruna. 

Det här med oförutsedda händelser.

För att få olika tips på överlevnadstekniker kollar jag ibland på olika youtube-klipp. Det brukar vara lärorikt - dels får man olika tips på hur folk faktiskt tänker kring det här med överlevnad och dels brukar jag förstå processer när jag faktiskt ser dem, snarare än när jag läser om dem. Det handlar - antar jag om hur jag processar information jag tar till mig.

I "prepperkretsar" - kanske framförallt utanför Sverige - är det här rätt vanligt: Man filmar sina olika projekt och delar med sig av filmerna för att andra lättare ska förstå (och också - givetvis - för att röna något slags "status" på internet).

Inte sällan är detta små filmsnuttar på några minuter som visar momenten i detalj (men väldigt sällan ansiktet på deltagarna - eftersom man inte vill röja sin opsäk) och ibland med väldigt sparsamma kommentarer. Det är lärorikt ur många perspektiv - inom prepperkulturen verkar den gamla militära pedagogiska doktrinen "visa - instruera - öva - öva - öva - kontroll - repetera" råda, och instruktionerna är väldigt sparsamma och totalt avgränsade det enskilda momentet.



Just det här tycker jag syns i videoklippet ovan - och kolla gärna igenom det innan du läser vidare i mitt inlägg. För jag tycker att det här bra. Riktigt bra till och med, att man så tydligt visar hur varje moment går till. Och det förevisas av någon som bevisligen gjort de här sakerna tidigare.

I en överlevnadssituation tror jag att det är viktigt att vi faktiskt har övat sådana här moment och många gånger. Inte för att det är viktigt att ha övat alla moment vi någonsin kommer att ställas inför, utan för att det för oss in i ett "mindset" som är väldigt tillämpbart vid överlevnad. Amerikanska specialförband har under sin överlevnadsträning länge haft som motto "adapt, improvise, overcome" (anpassa [dig], improvisera övervinn), och det tror jag är rätt. För att kunna hantera situationer som blir väldigt "operationella" och ögonblicksanpassade måste vi kunna anpassa oss och sedan improvisera fram en lösning för att kunna övervinna svårigheterna.

Samtidigt: Det är inte förrän vi behärskar en uppgift och på djupet, med fullt engagemang kan genomföra den och enligt våra planer - som vi också kan tillåta oss att improvisera. Improvisationen kommer ur att vi redan har vissa baskunskaper om ämnet. Det gäller att kunna känna igen mönster i händelser och i naturen för att kunna så att säga "förutse det oförutsedda".

Och just där kommer nästa videoklipp in. Det är gjort av samma killar som spelat in det ovan - egentligen som en parodi på sig själva och andra - liknande - videos, men jag tycker att den är rätt talande. Inte sällan tror jag nämligen att det här är ett ganska troligt scenario: Man har lärt sig ett (mycket omständligt sätt) att göra en uppgift i en överlevnadssituation, som egentligen blir i praktiken omöjlig att genomföra. Man har inte övat på alla delmoment, man har inte erfarenheten att reagera på förutsedda sett och risken ökar därmed att ens "improvisationer" i stället försätter en i en än värre situation än den man försöker avhjälpa.

Dessutom är det här klippet väldigt snyggt gjort. Det är inte uppenbart att det faktiskt är "slapstick" förrän efter en bit in i klippet, då det helt ballar ur.



Jag tycker att det egentligen är briljant, rent pedagogiskt. Det visar på att saker händer runt omkring dig som du måste reagera på - och hela tiden - och att uttrymmet för att improvisera (och därigenom riskera att misslyckas) faktiskt hela tiden krymper.

Och jag tycker att klippet är väldigt realistiskt. För i princip såhär tror jag att det i mångt och mycket kommer att se ut för många människor som inte regelbundet övar på sina överlevnadskunskaper. Jag vet att jag själv är en av dem som själv riskerar att "klanta till det" i många moment. Dels för att jag glömt bort min militära pedagogiska tradition - att "öva, öva, öva", som det hette - och att jag därigenom blivit sämre på att "adapt, improvise, overcome".

Men - jag lär mig fortfarande en hel del av att titta på youtube. Både hur jag borde göra och hur jag inte borde göra. :-)

Swedish Zomcast och något slags bokslut

Det här med prepping är lite klurigt ibland. Man vill förbereda sig för flera olika scenarion för sin överlevnad och man vill skaffa sig många verktyg att arbeta med mentalt.

Just de här mentala bitarna har gjort att jag - eftersom det finns så mycket bra information på nätet - helt enkelt sökte "mental träning" och "överlevnad" och lite andra goda sökbegrepp på google - och vips - bland de första träffarna jag fick upp var en blogg inte bara om överlevnad utan faktiskt att överleva ett väldigt specifikt hot - zombiekatastrofen. Jag hamnade - utan att egentligen ha tänkt det riktigt - på den briljanta zombieöverlevnad.se.

Bloggen drivs av Herman Geijer, en kille som är "zombieöverlevnadsexpert" och faktiskt driver kurser i det här med överlevnad (då just med det lite mer populärkulturella hotet "zombiekatastrof" som tema för upplägget), är med i överlevnadssällskapet och rent allmänt en rätt reko kille som kan klara sig själv.

Hermans blogg tar upp en mängd bra, och faktiskt nyttiga, aspekter av överlevnad och har ett speciellt fokus på att överleva i olika gruppkonstellationer och även om allt är skrivet med en stor portion "glimten i ögat" (givetvis är just Zombiekatastrof kanske inte det mest troliga scenariot till att du faktiskt hamnar i en överlevnadssituation) är bloggen väldigt väl underbyggd, pedagogisk och har en närmast folkbildande ton. Själva zombiehotet i sig får ofta stå tillbaka för Hermans egna tankar och forskningsresultat om t.ex. hur pandemier sprids, hur antibiotika bör användas i överlevnadssituationer, om vi kan se skillnad mellan Sverige och andra länder i just överlevnadsrörelsen vad det gäller användandet av skjutvapen etc. Hela tiden mot bakgrund av hur vi kan förbereda oss på just något slags "28 dagar senare"-scenario. Briljant.

Nåväl. Herman och jag började epostväxla och har under resans gång bollat frågor mellan oss då våra bloggar ibland haft gemensamma beröringspunkter och till sist bjöd Herman in min att tillsammans med sin kompis Jonny Berg - som driver en annan zombie-blogg - Swedish Zombie att i deras "webbradio" om zombier (och zombiekatastrofen) att diskutera just det här med "preppers" och "survivalister i Sverige".

Roligt.



Nåväl - hur gick det då? Och hur kändes det då? Och vad tyckte JAG om det här?
Jo - hela grejen blir rätt annorlunda - rentav lätt surrealistiskt när tre vuxna män ska försöka ta sig an de här rätt nördiga intressena (zombier och överlevnad) och analysera varandras ståndpunkter i dem utifrån sina egna. Samtidigt blir det bitvis väldigt roligt. Jonny - som har örnkoll på "zombiekulturen" i både litteratur och film, Hermann som koncentrerar sig på de interpersonella relationerna i överlevandet av zombiekatastrofen, och jag - som kanske får ta på mig något slags "prepper/survivalist"-roll i diskussionen. Och det är här det blir rätt roligt: Vi har så olika ingångspunkter i den här diskussionen att det blir väldigt dynamiskt.

Bitvis hade jag svårt att hålla mig för skratt och jag satt ofta och log under sändningen - inte något slags överseende leende, utan av ren glädje att få delta. Det blir riktigt roliga diskussioner.

Sen ger det ju ytterligare en känsla av - tycker jag - spänning i samtalet att vi pratar just om zombieöverlevnad, och bitvis nästan på ett akademiskt sätt, när vi allihop runt bordet egentligen aldrig tror att det vi pratar om skulle kunna bli något annat än fantastifulla teorier.

Jonny tar sina utgångspunkter för"så här spelar scenariet ut sig" ur böcker och filmer om zombies, Herman pratar mycket om hur gruppen ska klara sig och får stå för de lite mjukare "alla-för-en"-tankarna och pratar mycket om hur "samhället" ska fungera, medan jag får vara rösten som för fram de hårda budskapen - att vi står oss själva närmast "när det börjar osa katt" och att det är bäst att förbereda sig för att klara sig själv när ingen annan är att vänta att hjälpa oss. Det här leder till att jag  - nästan - kan tros förespråka kanibalism (och framförallt av människor jag inte känner) efter sisådär 3 dygns zombiekatastrof. Det tyckte flera som känner mig och som hört podcasten i efterhand var roligt. :-)

Det var emellertid roligt att få delta - och zombiekillarna har redan börjat prata om att jag ska få komma tillbaka och gästa igen, för att få göra en uppföljning på gästspelet.

Om vi kom fram till något nyttigt? Lyssna själva och avgör. Och kommentera gärna vad du tycker om det här nedan.

(Som en liten parentes - det här är inte första gången jag deltar i något slags zombie-kultur-evenemang. För några år sedan skrev min bror - Mackan Andersson - en bok med bl.a. en zombie-berättelse, där jag (eller snarare en super-förstorad bild av mig) faktiskt deltar!)

The last of us

Jag lovar att det inte ska bli en vana - det här är ju ingen gamer-blogg - men jag måste ändå tipsa om det här spelet på PS3 - "The last of us" från sonyägda naughty dog. Det är helt fantastiskt. Och helt fantastiskt svårt.

Själva bakgrundsstoryn är att det inträffat en katastrof där dödliga - infektuösa - svampsporer slagit ut stora delar av mänskligheten. De som blivit infekterade förvandlas mer och mer till zombieliknande monster och de människor som finns kvar som ännu inte infekterats är väldigt desperata.

I USA har alla stora städer blivit "karantänzoner" i vilka civilbefolkningen hålls i schack med hjälp av militär. I den här miljön ska spelets huvudperson - Joel - smuggla en vara (som visar sig vara en 14-årig flicka) - Ellie, till en "utbrytargrupp" - kallad "fireflies".

Det är som en interaktiv film där storyn går ut på att två stycken - Ellie och Joel - skall ta sig från ena sidan av USA till den andra för att - eftersom Ellie har infekterats, men inte insjuknat - försöka söka hjälp att fixa ett vaccin som botar sjukdomen.

Speciellt intressant är det att Joel - visar det sig - har ett förflutet med en familj som försvunnit i katastrofen, med allt vad det innebär, medan Ellie är född efter katastrofens utbrott och därför inte känner till någonting om hur världen såg ut innan civilisationen föll. Det gör att små detaljer i spelet, som att djur som rymt från zoo och som nu återfinns vilda på gator och torg (jämför gärna med filmen "I am legend") gör att långa stycken i spelet går åt till roliga konversationer mellan karaktärerna, och bygger historien på ett väldigt roligt och utvecklande sätt. (Ellie stjäl för övrigt ibland. Speciellt roligt blir det när hon hittar serietidningar och sedan blir butter över att hela äventyret inte finns i en tidning, utan fortsätter i nästa nummer, som inte stulit - eller som när hon hittar pornografi hos en annan överlevare).

Nåväl. Det här skulle kunna vara ett "first person shooter"-spel med zombietema, men det är det alltså inte. Det blir i stället en väldigt vackert gjord, interaktiv "film om överlevnad efter en katastrof" där spelaren bjuds in till att påverka handlingen. Visst innehåller spelet (tämligen många) actionfyllda inslag av våld, men det här är liksom inte "wolfenstein castle med zombies" utan mer av en "roadmovie i en postapokalyptisk värld, där spelaren får vara med och delta".

Karaktärerna är väldigt välskrivna och de sekvenser i spelet som berättar historien känns väldigt mycket som om de skulle hålla för en vanlig långfilm.

Det finns faktiskt de som försökt - som spelat igenom hela spelet och spelat in det på film (och ett sådant gameplay ser du resultatet av i det här inlägget) och det BLIR en film. Om än väldigt, väldigt lång. (just det här spelet pågår i en bit över 4 timmar - inget för den otålige). Men historien är bra, karaktärerna välutvecklade och dialogen är riktigt, riktigt bra. Möjligen skulle jag vilja se en TV-serie med det här som tema, det skulle passa väldigt bra - och förmodligen fungera bättre än t.ex. "living dead"-serien. Storyn är fruktansvärt välutvecklad.

Inte minst är historien en historia om överlevnad när saker och ting verkligen gått på tok. Hur människor gör vad de kan för att överleva, även om det inte är trevligt. Där en värld faller sönder och det hela till sist kommer ned till "döda eller dödas" eller "överleva eller överlevas".

Det är spännande, det är vackert, och det är konstant stressande. Det är svart, men samtidigt inte helt känslokallt och omänskligt. Filmen blir väldigt intressant i de delar som "berättar historien", medan de delar som är "gubbe springer runt i labyrint och skjuter" kanske inte är riktigt vad i alla fall jag tycker är intressant att titta på i timmar. Med det sagt:

Det är klart värt att spela. Eller att se - som en väldigt, väldigt lång långfilm.

Eller vad tycker du?

Fem saker att alltid ha med sig

Det finns saker man ALLTID har med sig - oavsett man ser sig om "prepper" eller inte. Saker som ALLA människor BORDE ha med sig (även om jag förstår att jag är sällsynt som faktiskt gör det).

Grejen är att de här grejerna är billiga, lätta att ta med sig överallt, utan att behöva släpa med sig en stor trunk med överlevnadsitrustning - och det är grejer som faktiskt (rätt använda) radikalt kan förbättra ditt läge i en överlevnadssituation. Typiska saker som du kan bära på dig varje dag (som typ EDC) som inte tar någon jätteplats, och samtidigt har många - och väldigt applicerbara användningsområden:

Paracordarmband

Paracord - eller fallskärmslina - är ett tunnt kärnmantelrepsnöre i nylon. Det lär ska hålla för ungefär 230 kg i belastning och är bra att ha med sig om man behöver surra något, genomföra fältreparationer eller liknande. Dessutom kan kärnan splitsats upp och användas som metrev, eller i värsta fall för att sy suturer med. Användningsområdena är många, och eftersom paracorden är flätad är det ett lätt sätt att få med sig åtskilliga meter på en gång. Ett armband är ju dessutom dekorativt, och att bära det är lätt. Jag har själv flera stycken (som jag ibland växlar mellan, för att kunna matcha till dagens kläder). Enkelt, billigt, outsägligt användbart.

Multitool

En tång, med knivblad och lite övriga bra funktioner. Du behöver inte sällan en tång för allt ifrån att nypa ihop någon nit som håller på att lossna, ta i varma saker, klämma ihop hakar och öglor, eller för att hålla nålen i när du syr genom tjocka material. Jag ser på min som "en tång med knivblad" snarare än "en fickkniv med tång", men det är för att min ser ut som den ovan.  Behöver jag en riktig kniv använder jag hellre en...

Slidkniv

Just min är en sån här - en JP Pelttonen "sissipukko". Jag skaffade min när jag var värnpliktig för - oh my god - 20 år sedan (det är inte klokt vad tiden går!) och den håller fortfarande. Bra. Trots att jag misshandlat den rätt hårt under "fältmässigt bruk". Just slidkniven bär jag oftast i min ryggsäck, när jag är civilklädd, medan den oftast sitter i byxbältet då jag gör tjänst i grönt. En kniv, är en kniv, är en kniv. Det är inte så mycket att tillägga egentligen, men det är viktigt att äga - och kunna hantera - en RIKTIG kniv. Något som håller. Din kniv kommer du att använda till allt möjligt, från att skära frukt och rensa fisk med, till att öppna bråkiga förpackningar, tälja grillpinne eller i värsta fall skära av ett säkerhetsbälte på någon fastklämd efter en bilolycka. Se till att du har med dig kniv.

Första-hjälpen-kudde

Liten nog att ha med sig i en större rockficka, en benficka eller i ryggsäcken, men med de där sakerna du alltid behöver för att kunna lägga ett tryckförband (eller i värsta fall - ett avsnörande förband), plåstra ihop vanliga sår och skråmor på dig själv (minns kniven ovan) eller andra (som möjligen inte är lika bra som du på att hantera kniv?). Några kompresser, sårtvätt, sax, mitella, tejpsuturer, en andingsmask för konstgjord andning och annat smått och gott är ALLTID bra att ha med sig. Jag har faktiskt använt min ett par gånger - bl.a. på tunnelbanan en gång för snart tio år sedan, då jag på väg till klätterträning med min dåvarande svägerska var med om att en tjej bredvid oss helt enkelt segnade ihop i vagnen. Vi fick lyfta ut henne på perrongen på nästa station, ge konstgjord andning och sitta med henne till ambulansen kom. Det kan hända dig med. Första hjälpen-kudden får ALLTID följa med.

Ficklampa

Liten ficklampa. Den på bilden har jag själv. Den går på 3*1.5voltsbatterier (AAA) och har strömbrytare bakpå huset. Jag tycker det är viktigt att ha en liten lampa själv, då den är lätt att ta med sig och ficklampan blir just en FICKlampa, även om jag förstår folk som helt enkelt vill ha lite mer "kräm" i ljuset på sina lampor, än jag får av min. Skälen till att jag valde min är dessa: A) - jag ville ha en lampa med led-lampor i. LED drar i förhållande till traditionella lampor väldigt lite energi och batterierna räcker således väldigt mycket längre. B) jag ville ha en lampa som körde på 4,5 volt i stället för 3 (två stavbatterier av AA-typ) för att få den att räcka längre och C) jag ville att batterierna skulle vara AAA-batterier. Sådana batterier är nämligen rätt enkla att ersätta, om man inte hittar riktiga batterier, med innercellerna till t.ex. 9-voltsbatterier. Det gör att jag förmodligen har lättare att hitta ström till just min lampa i ett läge där det "osar katt", lättare, än om jag använder batterier som AA-som alla vill ha till alla andra tekniska prylar som kan tänkas använda.

Så  där är mina 5 "ha med sig alla dagar-jämt"-grejer i en enkel lista. Vissa av Er sitter nu och tänker på att "han har inte med sig vattenreningstabletter" eller "han har inte med sig elddon" och det är helt rätt. Det har jag - oftast - i ryggsäcken, men de här grejerna har jag i princip alltid på mig "i kläderna". Jag har tänkt att scenario i även en rätt civiliserad värld kan det bli strömavbrott, folk kan behöva första hjälpen, det kan vara mörkt etc. Då är min "plan A" alltid att uppsöka min bostad eller annan civiliserad, torr, varm plats. Just saker som eld och mat är helt enkelt sekundära just då.

Hur tänker du? Vilka 5 saker skulle du ha med dig jämt i din klädsel, för att enkelt förbättra dina chanser att överleva?

Är jag en prepper nu?

Jag vet inte riktigt hur det började. Jag har alltid tyckt att Amerikanska "preppers" och "survivalists" är rätt skämmigt korkade. Lite sådär pinsamma, liksom. Ni vet?

Jag tror att det främst beror på tre saker - 1) Den amerikanska allorstädes närvarande fascinationen av skjutvapen (och som är ännu högre i de här kretsarna. 2) Helt orimliga bedömningar av vad som kan/bör/ska kunna vara ett "realistiskt hot" som kan/bör/ska kunna förbereda sig inför. 3) Prepperkulturen i USA är främst driven av människor i något slags isolatorisk villfarelse att "ensam är stark" och driven framförallt av gapiga "nötter" ute på den kristna högerkanten.

Det är således lätt "otrevligt" med preppers i USA.

Samtidigt - en sak som alla de här nötterna faktiskt har en poäng i är att A) När ett samhälle av någon anledning kollapsar (för det gör de, lite då och då) kan vi inte vänta oss att det finns myndigheter och hjälparbetare att så att säga "luta sig på" och B) Ett visst mått av egen beredskap för att åtminstone klara av (fullt realistiska) nödsituationer borde i ett samhälle finnas hos de enskilda medborgarna.

Som en snöstorm.
Eller att man p.g.a. dåligt väder (som häromdagen - då "Simone" drog in över våra breddgrader) blir utan el ett tag.
Eller att man kan nödgas lösa och avhjälpa en del olycksfall själv (brand i hemmet, fallolycka i t.ex. trappa, plötsligt sjukdomsfall/hjärtinfarkt etc.) själv, utan att behöva kalla in andra samhälleliga resurser (brandkår, räddningsverket, ambulans etc.), eller i alla fall avsevärt bättre kunna förbereda ytterligare insatser.

Det här började jag - helt utan något slags rimlig förklaring - börja tänka på helt plötsligt. Jag ser givetvis vad som händer i samhället i form av nedskärningar inom t.ex. vården och brandkår och inom totalförsvaret. Jag ser också att större och större delar av vårt samhälle KAN bli sårbara för sådana enkla saker som strömavbrott. Och att det förmodligen inte krävs några större katastrofer för att det skulle kunna leda till en situation där "den som förberett sig" inför händelsen markant har ökat sina möjligheter att inte bara överleva, utan också att leva tämligen väl.

Således fanns tanken där i mitt huvud. Frågor som "hur klarar JAG och MIN familj ett strömavbrott på 48 timmar en vinter" blev något slags ingångsvärde för mig.

Jag bor i lägenhet. Jag har elspis. Om elen går har jag inget sätt att hålla mina livsmedel fräscha, och jag kan inte enkelt handla nya (om elen går kan rimligen affären inte ta betalt med kontokort).

Så jag införskaffade ett spritkök.
Och lade upp några dagars förråd av frystorkat "campingkäk".
Och fixade en "första hjälpen-väska" så att jag kan ta hand om min familj och vänner i det fall att de skadar sig när de snubblar runt i mörkret när strömmen gått.
Och köpte en inte föraktlig mängd värmeljus.
Och började tänka på hur jag ska få upp (drickbart) vatten till min lägenhet - på översta våningen - i vårt hus (utan hiss).
Och kollade så att jag VET var alla vinterkläder finns, så vi kan hålla värmen, när temperaturen sjunker?

Gör det mig till "prepper"?

Jag antar det. Välkommen hit.