Semestertid i sensommartid är skördetid är förberedelsetid

Jag har semester. Som vanligt - de senaste 6-7 åren har jag semester i månadsskiftet juli/augusti - sensommaren. Det är skördetid och både trädgårdar, fält, åkrar och skogen är ett veritabelt skafferi för de som vet att ta till vara resurserna inför perioden då inget växer. Vi som lärde oss förr - av mormor eller farmor eller någon annan vuxen "hur man gjorde förr". Vissa av oss handlar nu i butikerna, när det är billigt med Svenska bär och frukter och grönsaker och tar till vara. Andra av oss plockar och skördar själva. Men alla förbereder vi oss inför vintern, av det som just nu finns i naturens skafferi.

Det går fort att plocka blåbär!

Det är blåbärsår i år. Skogen på baksidan av huset där vi bor står fullkomligt full av blåbär. Och kantareller. Det går att på bara någon kvart plocka litervis av bär eller svamp. Själva har vi köpt "bärplockare" - en sådan där liten "ask med kam på" som vi plockar med. Det går fort att fylla den i år.  

Hos svärfar på landet skördar bönderna - både olika sädesslag, men också rotfrukter, som morötter, potatis och röd- gul- och polkabetor. Gårdsbutikerna säljer varorna billigt just nu.

Vi köper av grannarna - för några tiotal kronor får vi fina rotsaker från den plats där vi känner marken och sett grödorna från altanen. Vi gör inläggningar, fryser in, kokar sylt och förbereder oss.

Tidigare i veckan lade vi in betor. Några rödbetor, polkabetor och gulbetor inhandlades för någon tia knippet och jag kokade dem en kväll och lade sedan - tillsammans med barnen för att de också ska lära sig att ta hand om maten - in dem i en enkel lag. 

Hur förbereder du dig? 

Inlagda betor

Enkel Inläggningslag (1-2-3-lag):

1 del ättika (24%)

2 delar socker (vanligt strösocker)

3 delar vatten

Koka upp så att sockret är helt löst i lagen och lagen är klar. Låt svalna. Lägg in betor/gurka/sill/vad du vill då lagen är sval och klar.

Inlägget om jägarexamen

Jo, skrev ju för några veckor sedan det här inlägget, med "nybörjartips" och tänkte ju skriva några klargörande inlägg där jag mer lägger ut texten vad det gäller de olika punkterna på listan. Turen har idag kommit till punkten 2 - om att skaffa jägarexamen och det här är mina skäl till varför.

Jägarexamen är egentligen en sådan där sak, ungefär som samhällskunskap och körkort, som jag tycker borde ligga på läroplanen för alla skolbarn i Sverige - alla borde egentligen ha det. Eller i alla fall få förutsättningarna för att ta det - i form av inläst teori. Detta för att det är de ämnen som enskilt bäst påverkar dina möjligheter att klara sig själv, utan inblandning av myndigheter i händelse av stora samhällsomvälvande händelser.

Men varför borde man ha jägarexamen?

Jägarexamen för med sig framförallt två stora fördelar i att A) du får licens till att äga skjutvapen (för gastät enhetspatron) för jakt, som hagelgevär och olika kulvapen och B) du lär dig grunderna i skytte och viltvård.

Själva examineringen görs genom att man avlägger två eller tre prov, beroende lite på vilken sorts examen man är intresserad av - hagel/småvilt eller detta kombinerat med kula/högvilt. Vilket man "bör" ta är givetvis en smaksak - men vill man ha examen för kula/högvilt måste man ha avlagt prov (med godkänt resultat) för också hagel/småvilt. För att få göra proven hagel respektive kula måste du dessutom skrivit ett teoretiskt prov med godkänt resultat. Du skriver alltså först teoriprov (som är samma för de bägge praktiska proven) och kan sedan välja om du bara vill ha jägarexamen för endast hagel/småvilt - i så fall gör du två prov: teori+hagel - eller om du vill ha _även_ för högvilt (och då få skjuta kulvapen) - och i så fall gör man alltså tre prov: teori+hagel+kula.

Låter det bökigt? Det är det inte. Jag vill påstå att de flesta skulle klara av att plugga in teorin på några veckors läsning och själva skjutproven är egentligen något som vem som helst som någon gång hanterat ett vapen klarar av. Proven är mest inriktade på säkerhet och skjutregler (i hagelprovet finns bl.a. ett delmoment med avståndsbedömning för att inte skjuta på mål som är för långt bort för att kunna träffa dessa med en dödlig träff) och har några få praktiska - väldigt enkla - moment (i fallet hagel skott mot sittande figur på 30 m samt mot lerduva, kastad i siktriktningen för skytten, från en utkastare stående precis invid skytten, såsom en "flyende fågel" två skott mot varje lerduva är tillåtet och två tredjedelar av de utkastade duvorna behöver ha träffats för godkänt resultat).

Att ta jägarexamen är således rimligt enkelt. Egentligen enklare än att ta körkort. Men det kräver - precis som att ta körkort - lite tid och engagemang.

Hur går man tillväga för att ta jägarexamen då?

Det finns många olika sätt - med alltifrån längre kurser hos bl.a. olika skytteklubbar och studieförbund till kortare "intensivhelger" hos privata företag. Rent generellt kan man säga att det givetvis är valfritt hur man skaffar sig jägarexamen, men att de här intensivhelgerna kanske främst är till för människor som redan kan en del om jakt och skytte och mest "behöver få det på papper" alternativt har "ont om tid" medan längre kurser ofta är spridda över en skoltermin. Du vet givetvis själv vilket du är mest bekväm med och hur du brukar ta till dig nya kunskaper för att bäst kunna välja vilken väg fram till jägarexamen som är mest lämplig.

Jag rekommenderar emellertid alla läsare av den här bloggen som inte ännu har jägarexamen att googla lite på olika kursarrangörer i närheten av där man bor och sedan välja en arrangör som har ett upplägg som passar bra med ens egna förutsättningar.

Och sen att du tar jägarexamen.

Fem tips för dig som just börjat med preppning

Efter ett drygt halvår av att inte ha skrivit (på den här bloggen) alls (om överlevnad/preppning/survivalism etc.) har jag ändå fått en tämligen intressant fråga om jag kan ge "några praktiska tips för att komma igång med preppning". Det här är egentligen ett underlag för flera blogginlägg och just nu planerar jag att i detalj förklara i princip alla punkterna på den här lilla listan i enskilda inlägg senare - men för att ha någonstans att börja den diskussionen - här är min lista på "5 tips för dig som just börjat med preppning" - för att ge några praktiska tips, och för att komma igång snabbt:

1: Spara så mycket du kan i lätt omsättningsbara tillgångar.

I klartext: Ha kontanter och guld hemma!

I ett läge där tex elen eller bankväsendet kraschar vill du i  - innan det gått riktigt åt skogen - fortfarande kunna köpa livsnödvändig mat, drivmedel, ammunition etc medan det fortfarande finns kvar i butikerna. Här är kontanter kung, fortfarande. Visst - affären ser helst att du betalar med kort, men i ett scenario där en affärsinnehavare står inför att antingen få betalt för varor i kontanter, eller inte kunna ta betalt alls (t.ex. pga att förbindelsen till banken ligger nere i ett strömavbrott, eller banken är på väg att gå omkull) kommer alla att välja att "ta vad man kan få" och då använda riktiga pengar - kontanter.

Guld är en sund besparing dels A) för att guldpriset är en rätt "fast" tillgång och den handlas med överallt i hela världen. Det är ett av våra äldsta betalningsmedel och B) i ett scenario där pengar till sist förlorar sitt värde (tänk Grekland, t.ex.) och valutan sjunker (snabbt) kommer du att vilja ha tillgång till något som är värt något i en annan valuta än din egen. Guld är att se som ett "globalt" betalningsmedel.

Vid jägarexamen avlägger du bl.a. hagelprov

2: Ta jägarexamen!

Det här har med sig två fördelar: För det första kommer du att kunna skaffa mat även efter att butikerna slutat sälja livsmedel. För det andra kommer du att kunna få vapenlicens och kan därför säkra din tillgång på vapen.

3: Försök att betala tillbaka lån till banken.

Det här är en överlevnadsfråga för folk kanske framförallt i storstadsregionerna, där belåningsgraden på bostäderna är (omåttligt) hög. Börjar det svänga i ekonomin vill du inte sitta på skulder där du riskerar att bli av med din bostad. I ett skeende där vi inte ännu har nått (fullständig) kollaps vill du ha den ekonomiska friheten att t.ex. omplacera dina tillgångar (till lättare tillgängligare/omsättningsbara - se punkten 1 ovan). Det är givetvis enklare om ingen bank har fordringar på _dig_ som kan komma att återkrävas, för att banken ska kunna ha kapital att betala tillbaka de fordringar andra har på _banken_ (t.ex. sparare, som vill ta ut sina pengar).

4: Lär dig finstyckeriarbete och matlagning från grunden.

I dagsläget - i ett relativt okomplicerat sammanhang, rent ekonomiskt, kommer det här (tillsammans med punkten 2 ovan) att vara en av de åtgärder du snabbt kan vidta för att enkelt få styr på din hushållsekonomi. Vet du hur du styckar, samt lagar mat från grunden kommer du längre med enklare livsmedel (som är billigare) för samma pengar jämfört med prefabricerad mat, färdigstyckat kött etc.

Idag ger det här förutsättningar för en bättre hushållsekonomi (jag själv skulle vara rik ifall jag fått en krona jag lärt någon student att t.ex. stycka sin egen kyckling och koka fond för att de ska få pengarna att räcka längre) och i framtiden - i det fall att "något dåligt händer" har du bättre möjligheter till omedelbar överlevnad - eftersom du själv kan ta hand om de proteiner du behöver tillaga för att få i dig.

5: Grejer är tungt att bära och dyrt. Kunskap är billigt och lätt att bära.

Överlevnad är ingen materielsport.

Preppers i media

Läser - med viss förtjusning - SvDs artiklar från de senaste dagarna om preppers och prepper-fenomenet i sverige. Känner igen en del av "tänket" och känner igen mig. Men samtidigt blir jag lite upprörd. För det kommer alltid fram när man pratar om preppers - något slags rätt dystopisk misantropisk människosyn hos de här människorna som media får tag i - något som jag själv har rätt svårt att identifiera mig med.

Till exempel skrivs det i dagens text om "Erik" som verkar ha tänkt på en hel del, men så läser man detta:

Erik visar innehållet i sin ”everyday carry bag”. I den ryms sjukvårdsutrustning, solcellsladdare, tuggummi med koffein utvecklade för amerikanska försvarsmakten, ficklampa, extra batterier, cyalume lysstavar, engångsfängsel,och diverse olika receptfria mediciner, bland annat.

Och då tänker i alla fall JAG - vaddå engångshandfängsel?! Varför ska man ha det med sig? Det känns som om man redan från början är inställd på att man kommer att använda sig av våld om man är beredd att handfängsla människor till höger och vänster? Är inte det ett arbete för lagvårdande myndigheter att sköta? Varför bära med sig DET i sin EDC? Det känns ju helt förryckt?

Ensam är ju inte speciellt stark, men samtidigt har preppers en individualistisk syn på samhället. Vi litar inte på statens förmåga att hjälpa oss som individer. Det viktiga för preppers är att man får hjälpa människor på sina egna villkor. Jag kan absolut hjälpa människor som befinner sig i nöd, men jag vill inte att staten ska kräva av mig att jag ska göra det, säger Erik.

Och ungefär här tror jag skillnaden mellan mig och de av media i olika sammanhang intervjuade preppers som fått uttala sig - jag TROR på att det - även i en nödsituation - kommer att finnas någon form av "samhälle". Där samlingar av människor träffas, enas i sitt öde och faktiskt HJÄLPER varandra - med vad vi kan.

Vad bygger jag den teorien på? ALL samlad kunskap från t.ex. krigszoner, katastrofer och liknande pekar på det.

Det här uttrycktes i "the walking dead" (Seriemagasinet) och Nej Tack Zombies visade mig härom dagen en som jag tycker det i sammanhangen - bra serieruta:

 Den får bli min slutkommentar i det här inlägget.

Personlig beredskap.

Jag har flera gånger på den här bloggen tjatat om det där med personlig beredskap och rimliga hot. Händelser som kan hända (och regelbundet händer) i min närmiljö - och din - och som är lätta att både förutse och förbereda sig inför. Händelser som trots det oftast glöms bort och som får till följd att man kan sätta sig i en livsfarlig situation och som lätt undviks genom att man förbereder sig.

I veckan var ett tillfälle där det blev en sådan där situation. För vi är i mitten på mars - och som det i princip alltid kan bli vid den årstiden sjönk temperaturen och voila - det kom snö! I onsdags föll under 24 timmar i Stockholmsområdet närmare 10 cm snö. Inte så mycket kan tänkas - men Stockholm som varandes A) en stad byggd på öar och B) levande i tron att man lever betydligt närmare ekvatorn än Polcirkeln drabbades hårt. 

I trafikkaoset som följde på att snöröjningen blivit avbeställd i flera delar av länet och att folk körde sina bilar med vinterdäck utspelades en del rätt läskiga scener. Låt mig dra ett exempel ur mitt eget liv:

Min (underbara och fantastiska) "tjänsteförrättande fru/motsv." skulle lämna (för honom livsviktiga) mediciner till sin far, boende på svartsjölandet. Hon tar bussen med apotekspåsen i famnen och beger sig från brommaplan utåt öarna. Vädret är vid tillfället "snöigt och blåsigt", men inte särdeles bistert. Bortanför Drottningholm är det emellertid inte snöröjt och halkbekämpat enligt gängse normer. Bussen - visar det sig - kommer aldrig fram till sin sluthållplats, för med någon kilometer kvar ställer den sig på smeden i ett dike och kör fast.

På bussen finns andra passagerare, som inte förberett sig alls på detta. De saknar reflexer och ficklampa, t.ex. små lätta föremål som nu RADIKALT skulle öka deras chanser att överleva en fotvandring i mörkret, längs den nu mycket snöiga och hala vägen. 

Hondendär har lyckligtvis inte bara själv, utan några extra, så hon tar befälet över situationen och leder vandring tillsammans med andra passagerare genom snön, till sin far, där faderns bil sedan används för att skjutsa en av de övriga passagerarna hem i det trafikkaos som nu råder. 

Efter att ha lämnat passageraren äter hon en snabb måltid med sin far, tar bilen och åker hemåt. Väglaget och vädret är nu ännu sämre. Resan - som normalt tar runt 20 minuter till en halvtimme, tar närmare en och en halv timme. Vid sidan av vägen under hemresan står sammanlagt sju personbilar, tre bussar och en plogbil. 

Nu gick allt bra. För henne. Den här gången. Men frågan som dyker upp i mitt medvetande när jag morgonen därpå hör om inställda bussar på radio, läser att alla tungbärgare är upptagna med att dra bussar och lastbilar ute på öarna och att folk suttit fast i bilar över natten är: "hade det här gått att undvika eller mildra? 

Naturligtvis hade den det! Om de som kör bil i Stockholm haft vinterdäck på bilen hade de givetvis halkat mindre. Om folk som kör bil i Stockholm haft en skyffel ibagageluckan hade man enklare kunnat skotta loss bilar som kört fast i snön. Om folk som åker buss i mörker har reflex med sig, så att man syns i mörkret om man tvingas gå sista biten för att bussen kör fast hade det givetvis inspirerat till mer mod att lämna fastklämda fordon för att komma in i värme och möjligen larma. Om politiker i Stockholm inte avbeställde all snöröjning och halkbekämpning redan i mars - fastän det varit en mild vinter - skulle givetvis avåkningar och fastkörningar radikalt minskas. 

Det handlar om att tänka. Om att tänka på vad som kan hända och förbereda sig för det. För rent historiskt sett är det ju inga konstigheter att det kommer några centimeter snö i stockholm under ett dygn? Det är normalt i mars. Det är inte bara "ett möjligt hot", det är ett historiskt bevisat faktum. 

Tyvärr leder de här tankarna också åt ett annat håll - vad hade hänt med "svärfars" medicin (och ytterst - nödvändiga medicinering) om hondendär inte varit förberedd? Eller om det varit någon av Er andra - inte förberedda som skulle lämna mediciner till en släkting, en helt vanlig onsdag i mars?

Det handlar om personlig beredskap. Om dig. Och din familj. Var beredd! Den förberedde överlever.