Visar inlägg med etikett Hemslöjd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hemslöjd. Visa alla inlägg

fredag 31 juli 2015

Semestertid i sensommartid är skördetid är förberedelsetid

Jag har semester. Som vanligt - de senaste 6-7 åren har jag semester i månadsskiftet juli/augusti - sensommaren. Det är skördetid och både trädgårdar, fält, åkrar och skogen är ett veritabelt skafferi för de som vet att ta till vara resurserna inför perioden då inget växer. Vi som lärde oss förr - av mormor eller farmor eller någon annan vuxen "hur man gjorde förr". Vissa av oss handlar nu i butikerna, när det är billigt med Svenska bär och frukter och grönsaker och tar till vara. Andra av oss plockar och skördar själva. Men alla förbereder vi oss inför vintern, av det som just nu finns i naturens skafferi.


Det går fort att plocka blåbär!
Det är blåbärsår i år. Skogen på baksidan av huset där vi bor står fullkomligt full av blåbär. Och kantareller. Det går att på bara någon kvart plocka litervis av bär eller svamp. Själva har vi köpt "bärplockare" - en sådan där liten "ask med kam på" som vi plockar med. Det går fort att fylla den i år.  

Hos svärfar på landet skördar bönderna - både olika sädesslag, men också rotfrukter, som morötter, potatis och röd- gul- och polkabetor. Gårdsbutikerna säljer varorna billigt just nu.

Vi köper av grannarna - för några tiotal kronor får vi fina rotsaker från den plats där vi känner marken och sett grödorna från altanen. Vi gör inläggningar, fryser in, kokar sylt och förbereder oss.

Tidigare i veckan lade vi in betor. Några rödbetor, polkabetor och gulbetor inhandlades för någon tia knippet och jag kokade dem en kväll och lade sedan - tillsammans med barnen för att de också ska lära sig att ta hand om maten - in dem i en enkel lag. 

Hur förbereder du dig? 

Inlagda betor

Enkel Inläggningslag (1-2-3-lag):

1 del ättika (24%)
2 delar socker (vanligt strösocker)
3 delar vatten

Koka upp så att sockret är helt löst i lagen och lagen är klar. Låt svalna. Lägg in betor/gurka/sill/vad du vill då lagen är sval och klar.

torsdag 13 mars 2014

Nördinlägg: Paracord

Tänkte skriva ett till sådant där inlägg där vi verkligen nördar ner oss lite detaljerna kring ett ämne - och idag tänkte jag att vi skulle nörda ner oss i ämnet "paracord". Vad är det, varför är det så populärt, vad kan det användas till, varför ska man ha det och finns det några alternativ - är några av frågorna jag tänker upp. Men för att börja någonstans tar jag avstamp i "hur paracord gick från att bli en perifer företeelse till att bli en modeaccessoar":

Grundläggande egenskap:

Paracord - eller "fallskärmslina" är egentligen ett tunt repsnöre av kärnmanteltyp i nylon, ursprungligen designat för att användas som styrlinor i just fallskärmar. Som sådant måste repsnöret ha några tydliga grundegenskaper: 1) Repet måste vara väderbeständigt. Det får inte lätt påverkas i sin funktion varesig av UVstrålning från solljus, eller väta från regn, dagg eller kondens. 2) Repet måste vara dynamiskt, d.v.s. något elastiskt. Om repet vore helt statiskt skulle det antingen riva sönder selen eller själva skärmkalotten, när skärmen löstes ut. 3) Repet måste vara tunt och lätt. Det är många meter lina som skall packas i en fallskärm och därför måste repet givetvis vara tillräckligt lätt för att man ska orka bära det. Tänk dessutom på att när man hoppar fallskärm måste man ha två skärmar - en huvudskärm och en reservskärm. Vad det gäller "kalibern" på repet måste det vara tunt nog att kunna packas ihop - och inte minst att kunna hålla ett knippe av dem i händerna eller buntas ihop i ett styrhantag i själva hoppet. 4) Repet måste vara starkt. Såpass starkt faktiskt att varje lina måste kunna hålla din kroppsvikt.

Själva repsnöret vi idag lite kallar "paracord"  är säkerhetsklassat för att klara 550 lbs i ryck (d.v.s. ungefär 230 kilo) . Det är emellertid  egentligen,  bara en sorts paracord - PC550, det finns andra sorter, som t.ex. PC600 och PC300, som då är säkerhetsklassade för 600 respektive 300 lbs i ryck.


Det finns många olika varianter på paracordarmband!
Men det här med armbanden då?

Rent historiskt har militärer på olika fallskärmsförband (och sedermera även andra infanterister) använt fallskärmslina till lite av det mesta – typ binda slingor för att hålla ordning på utrustningen, utfört fältreparationer etc. Eftersom den dessutom innehåller långa nylonfibrer har många försvarsmakter under sina överlevnadskurser rätt många moment om hur man kan ”splitsa” just paracord, för att t.ex. kunna använda nylonfibrerna som fiskelinor, snaror för små djur etc.  Det är helt enkelt ”McGyver”-verktyget – går att använda till allt.

Ungefär vid första gulfkriget på 90-talet började olika specialförband märka att man ville ha med sig ett par meter av fallskärmslina till vad man skulle använda det till, men inte vilja ha det som ett nystan (som lätt trasslar ihop sig när det ligger i en uniformsficka). Man började fläta olika armband och inte sällan – som ett slags ”vänskapsband” byta band mellan olika operatörer. Då använde man ofta uniformsknappar som spänne på armbandet, för att liksom visa varifrån – vilket regemente – man fått armbandet ifrån. Idag finns många olika lösningar på spännen, från enkla - med knappar - till betydligt mer avancerade - med t.ex. elddon i själva "knäppningen" eller olika plastspännen.

Produktutveckling bland survivalister

Idag marknadsförs en mängd olika repsnören, med olika karakteristika som just "paracord" utan att egentligen vara det. Nya material, där kevlar, dyneema, och andra hårda "statiska" fibrer använts inuti repet för att ge det en längre livslängd har börjat användas. Nackdelen med dessa fibrer är emellertid att de dels A) är helt statiska och alltså inte "ger" något när repet är maxbelastat, vilket kan ge skador både på dig, på din utrustning och på repet själv när det t.ex. "skaver" mot hårda underlag (som klippkanter).  B) är dyrare än den ursprungliga paracorden (som kostar några kronor metern att handla in) och C) ofta är tyngre än ursprungsmaterialet. Man får helt enkelt göra en "trade-off" och se för vilken applikation man tänker sig sitt överlevnadsarmband, och tillverka ett som fungerar för så många av ens egna behov som möjligt.

jute-paracord
Det senaste jag sett är olika varianter där man haft jute, eller hampafibrer i repsnöret. Detta för att underlätta att ha ett ha ett lättantändligt material med sig, för att starta eldar med, i sitt överlevnadsarmband. Det är rätt fiffigt, kan jag tycka, men jute och hampafibrer är också fibrer som är helt statiska. I en situation där trådarna inuti kärnan kan gnidas mot varandra (t.ex. vid hissning av något, hård surrning, eller i statisk belastning vid nödfirning etc.) kommer de mer dynamiska nylonfibrerna helt enkelt att "strypa av" och effektivt krossa eller kapa hampafibrerna. Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om det här, egentligen, eftersom jag mest bär mina paracordarmband för att det är snyggt, men jag inser att det för andra av oss survivalistnördar givetvis är en stor diskussion om teknikens framsteg eller hot.

Men hur gör man ett paracordarmband då?

För dem som känner sig hugade att försöka fläta ett eget har jag inkluderat en av bokstavligen hundratals videos från  youtube , för att du ska kunna komma igång.:


)

Och med det önskar jag lycka till med hemslöjdandet! Hoppas att du lärt dig något nytt om paracord!