tisdag 15 juli 2014

Preppers i media

Läser - med viss förtjusning - SvDs artiklar från de senaste dagarna om preppers och prepper-fenomenet i sverige. Känner igen en del av "tänket" och känner igen mig. Men samtidigt blir jag lite upprörd. För det kommer alltid fram när man pratar om preppers - något slags rätt dystopisk misantropisk människosyn hos de här människorna som media får tag i - något som jag själv har rätt svårt att identifiera mig med.

Till exempel skrivs det i dagens text om "Erik" som verkar ha tänkt på en hel del, men så läser man detta:

Erik visar innehållet i sin ”everyday carry bag”. I den ryms sjukvårdsutrustning, solcellsladdare, tuggummi med koffein utvecklade för amerikanska försvarsmakten, ficklampa, extra batterier, cyalume lysstavar, engångsfängsel,och diverse olika receptfria mediciner, bland annat.

Och då tänker i alla fall JAG - vaddå engångshandfängsel?! Varför ska man ha det med sig? Det känns som om man redan från början är inställd på att man kommer att använda sig av våld om man är beredd att handfängsla människor till höger och vänster? Är inte det ett arbete för lagvårdande myndigheter att sköta? Varför bära med sig DET i sin EDC? Det känns ju helt förryckt?

Ensam är ju inte speciellt stark, men samtidigt har preppers en individualistisk syn på samhället. Vi litar inte på statens förmåga att hjälpa oss som individer. Det viktiga för preppers är att man får hjälpa människor på sina egna villkor. Jag kan absolut hjälpa människor som befinner sig i nöd, men jag vill inte att staten ska kräva av mig att jag ska göra det, säger Erik.


Och ungefär här tror jag skillnaden mellan mig och de av media i olika sammanhang intervjuade preppers som fått uttala sig - jag TROR på att det - även i en nödsituation - kommer att finnas någon form av "samhälle". Där samlingar av människor träffas, enas i sitt öde och faktiskt HJÄLPER varandra - med vad vi kan.

Vad bygger jag den teorien på? ALL samlad kunskap från t.ex. krigszoner, katastrofer och liknande pekar på det.

Det här uttrycktes i "the walking dead" (Seriemagasinet) och Nej Tack Zombies visade mig härom dagen en som jag tycker det i sammanhangen - bra serieruta:

 Den får bli min slutkommentar i det här inlägget.

4 kommentarer:

  1. Ett väldigt sent svar nu men bättre sent än aldrig.

    Det jag läser om och av preppers är just det tyvärr. Det känns väldigt mycket som rädda män med individualistisk syn på människan. De ser det mesta som potentiella hot istället för att tänka solidariskt. Nu säger jag absolut inte att alla som förbereder sig på samhällets kollaps eller för jobbiga grejer är så, men det är min erfarenhet av att läsa på forum och på bloggar med prepperinriktning. Hoppas du hänger med på skillnaden :)

    Det är lätt att bli mörkrädd för t ex diskussionen om vad en prepper ska rösta på som finns på Det stora svenska prepperforumet.

    SvaraRadera
  2. Jag funderar också på hur ofta frågan om vapen kommer upp i olika "är du redo?"-tester och liknande. Och alltså inte utifrån ett jaktperspektiv, utan typ "självförsvar".

    Och hur lite det frågas om typ fiskekunskaper, kunskaper att identifiera ätliga växter och svampar, orientering osv.

    "I can't get behind that!!!" som Henry Rollins och William Shatner skulle säga...

    SvaraRadera
  3. Som "säkerhetsmupp" har jag legat i 45 minuter i en snödriva med en envarsgripen i väntan på patrull, vilket hade kunnat undvikas om jag haft fängsel. Det var både smärtsamt och kallt för den gripne. Jag har också vid flera tillfällen ingripit civilt vid våldssituationer och i vissa av dessa gripit gärningsmän. Om jag kan minska skaderisken för mig eller den gripne genom att ha ett nylonband i ryggsäcken är det helt klart värt det för mig.

    SvaraRadera
  4. Annars funkar ett par buntband av grövre sort alldeles utmärkt för ändamålet

    SvaraRadera