Fler julklappstips

Såhär i juletid blev (inte helt otippat) mitt förra blogginlägg om julklappstips för preppers en succé, och eftersom många tyckte att det var lite "mjukt" i sin framtoning kommer här ett par roliga "tacticool" survivalistprylar att lägga under granen.

Först ut i dagens lista är en sådan där julklapp för hela familjen - "tactical bacon" eller "tacbac". Bacon på burk med lång hållbarhet.

Det här är en produkt som jag själv inte testat - vilket egentligen är ett sådant där mysterium som ofta uppenbarar sig under undrens tid - Julen - men jag känner själv, då jag lever med en människa som gillar bacon, att det här är en produkt jag borde ha i mitt förråd hemma .

Givetvis kan man köpa den här produkten online i välsorterade prepper-butiker, men faktiskt också på ThinkGeek - min favoritbutik för roliga små tekniska nördprylar! Visst känns det som en vistelse i skyddsrummet är om inte lockande så i alla fall mer njutbart med lite "tactical bacon" att fira med i fotogenlyktornas sken?

Men vi måste ju ha något att stoppa nyss nämnda lilla tac-bac-burk i? Något som tomten har att plocka i alla godsaker i, liksom? Här ter sig allt annat än en "tactical christmas stocking" (have a holly MOLLE christmas!" förstås fel. En tacticool julstrumpa för alla de där små ficklamporna, eldstålen, knivarna och vad det nu kan vara.

Extra plus att man enkelt kan bygga ut den medelst fickor från valfritt taktiskt bärsystem (t.ex. försvarets stridsväst 2000) att stoppa t.ex. foliefiltar, ammunition eller sjukvårdsutrustning i.

Bär tomten "tacticool" gear kommer han i år med en sådan här julstrumpa full med gotter!

För äldre överlevare - säg att man fyller eller fyllt "moppemogen" känns det här som den givna julklappen? En cykel/moped utrustad med allt för att överleva ett SHTF-scenario. Den ultimata BOVen? Själv känner jag att den här - eftersom den dessutom är "miljövänlig" är en trevlig liten leksak som hamnar tämligen högt upp på min egen nörd-önskelista?

Vad önskar du dig själv i julklapp? Och vad tänker du ge din överlevnadsnördkompis? Skriv gärna i kommentarsfältet.

Julstämning: Julklappstips till din älsklingsprepper

Julen står för dörren och eftersom det fortfarande finns människor som firar att det för tvåtusen år sedan föddes en snickargrabb i ett stall och därför ger varandra presenter och äter sill, så... Well... Jag ser ett upplägg för ett blogginlägg här:

I ämnet "litteratur" finns två givna böcker - varav den ena kommer från kompisen från "Zombieöverlevnadsbloggen" - Herman Geijer. En bok som jag personligen sett fram mycket emot sedan jag hörde om den första gången, någon gång ungefär såhär års förra året.  Det är en överlevnadshandbok, men som faktiskt tar upp också intressanta aspekter av överlevnad som annars glöms bort - som hur man hanterar stressreaktioner och gruppdynamik - och allt mot bakgrund av det just nu kanske största populärkulturella hotet - zombieapokalypsen.

MEN?! - tänker du "Kom det inte en zombieöverlevnadsbok från Max Brooks för några år sedan?" - Jo, men den här boken känns mer intressant ur ett svenskt perspektiv. Den tar upp t.ex. överlevnad i svensk terräng och hanterar lagar och myndigheters organisation i krislägen utifrån svenska förhållanden. Dessutom är boken härligt befriad från "100 sidor om vapen att bekämpa zombierna med" och är mer inriktad på "överlevnad under flykt" snarare än "strid" - något som kanske känns mer tillämpbart i ett land som upplevt två hundra år av obruten fred?

Anyways - boken finns att "förbeställa" just nu - om du vill ha den före jul, att kunna ge bort i julklapp - genom ett "förköpserbjudande" nedan. Köp för härligt nördig överlevnadskunskap - till dig själv eller en familjemedlem.




Nästa bok är givetvis den tidigare beskrivna "Stjärnklart" av Wilderäng. Jag tänker egentligen inte skriva så mycket mer än så - för det inlägget där jag recenserade boken är fortfarande den här bloggens mest besökta. Någonsin. Med sisådär hundra gånger så många besök som vilket annat helst av mina inlägg. Så... Well - den behöver egentligen inte mer reklam. Men köp den till någon du tycker om. Och låna den efter nyår när vederbörande läst ut den - du vill ha läst den boken nästa år!

Men förstås räcker inte bara böcker för att fylla jultomtens överkonsumtionsstinna klappsäck. Så - här några tips på "stocking stuffers" för din favoritsurvivalist - små bra-att-ha-prylar som visar omtanke och kärlek på det där alldeles speciella sättet som bara människor som på riktigt bryr sig om varandra kan visa!

Som första tips kommer den här lite söta "adventskalendern" från "överlevnadsbutiken" med praktiska smågrejer att ha i sin EDC  - en för varje dag hela vägen fram till jul. Något att verkligen mysa med!

För övrigt kan berättas att just överlevnadsbutiken har en massa bra grejer att handla - och har dessutom en bra guide till allergener i sin frystorkade mat, så att man kan - om man är överkänslig för något slags livsmedel som ägg, mjölk eller gluten, hitta alternativ som inte innhåller några allergener.

Förresten, på tal om "stocking stuffers" - det kan ju vara så att man behöver just något slags socka att stoppa nyss nämnda "småklappar" i - varför inte köpa ett par rejäla ullstrumpor från t.ex. surplusbuy.se, där du för övrigt kan hitta annat smått och gott (som gasmasker och andra helt oumbärliga prylar för din BOB eller Exit Bag)

Se - där - några smågrejer - i allt ifrån prisklassen "några tior" och upp till "några hundra" för din alldeles egna favoritprepper.

God Jul!

Mer vapen: Vilket vapen skulle du välja?

Lugn. Jag har inte utvecklat något slags osunt vapenintresse, och jag kommer inte att skriva så mycket mer om vapen på den här bloggen - helt enkelt för att jag tycker det är ointressant och kan - i det närmaste - ingenting om ämnet.

Samtidigt har det hänt något som jag tycker tarvar ett inlägg:

Jag hade en diskussion med en kollega för ett tag sedan.

Som vanligt - när man pratar överlevnad och krisberedskap kommer det (i alla fall när jag diskuterar det med mina - ofta väldigt "civila" kamrater) upp en fråga som handlar om vapen. Och som vanligt försöker jag förklara att även om jag KAN skjuta hyfsat och tränar regelbundet på att skjuta (inom försvarsmakten) är detta något jag EGENTLIGEN tycker rätt illa om.

"Men om du hamnade i en situation där ditt vapen betyder skillnaden mellan liv och död för dig?" - min kompis fortsätter att försöka få mig att uttala mig om vapen - "skulle du använda det då?" Givetvis skulle jag det. Sanningen att säga skulle jag inte dra mig nämnvärt heller för att använda det för att min familj eller vänner (eller de mitt emellan - som t.ex vännerna H och L som jag räknar som bröder, även om vi har olika föräldrar.) skulle överleva.

Både till försvar (vilket är det de flesta diskuterar när de diskuterar vapen med mig) och till jakt (vilket diskuteras betydligt mer sällan - vilket är konstigt, för äter vi inte orkar vi t.ex. inte försvara oss?). 

"Så - vad för vapen skulle du välja om du fick? Pistol? Gevär? Automatkarbin? Pumphagel?" Min kompis ger sig inte. 

Och svaret blir inte alls vad han tänkt sig. Jag svarar "En gammal tvåpipig hagelbock".

Då han frågar "varför?" Med frågande blick och tonfall bestämmer jag mig för att skriva det här inlägget. Och jag koncentrerar mig här BARA på praktiska fördelar med en hagelbock jämfört med andra vapen:

1: Gevär är alltid lättare att sikta med än pistoler. De är stabila och gjorda för att hanteras med bägge händerna. I en överlevnadssituation är det vare sig det handlar om försvar eller jakt förmodligen viktigt att träffa vad man siktar på. Och utan att göra av med så mycket ammunition. Det jag inte klarat av med två efterföljande skott kan jag inte räkna med att jag klarar med fler. Således - tvåpipig hagelbock får räcka - det spar ammunition. I en överlevnadssituation kan vi dessutom räkna med att det genomsnittliga skjutavståndet är kort både vid försvar och jakt - förmodligen inte mycket längre än något tiotal meter.

2: När vi ändå nämnt det där om ammunition finns det en mängd fördelar med hagelgevär: De kan skjuta fler saker genom piporna än t.ex. kulvapen - till de flesta hagelgevär finns nämligen "adaptrar" - en bit rör för att sätta in i pipan och därigenom kunna skjuta annan ammunition än originalkalibern. Det gör att jag från samma gevär kan skjuta både hagel och kula. Att göra egen ammunition till hagelbössa är dessutom BETYDLIGT lättare än till kulvapen. Det går att skjuta det mesta i ett hagelgevär. Och det har gjorts. (Den flitige läsaren uppmanas nu att videogoogla "firing gum ball out of shotgun" och skratta åt de tokigaste ammunitionstyperna)

3) En hagelbock - till skillnad från tex pumphagelgevär - har nästan inga rörliga delar. Och bitar av den nödvändiga avfyrningsmekanismen sitter på utsidan.

Avfyrningsmekanism på gammal hagelbock - här en gammal husqvarna.

Som här syns, på bilden. Slagstiftet, som hanen slår på för att tända tändhatten i patronen för att avlossa den - ligger "genom" pipans bakre del. Det gör att den kan, även om det är svårare att sikta då, avfyras även om tex avtryckare eller hane gått sönder. Man kan helt enkelt slå på slagstiftet "för hand" med exvis en hammare eller sten. 

I en överlevnadssituation vill man INTE ha att göra med vapen med många rörliga delar, knutna till bara en kaliber och som kräver timmar av underhåll (rengör en AK4 några gånger mellan övningarna så förstår du vad jag menar!) mellan gångerna det använts.

Får jag välja väljer jag en gammal hagelbock.

Bokrecension - Stjärnklart

Läste under höstlovet ut den mycket välskrivna romanen "stjärnklart" av Lars Wilderäng. 

Jag kan egentligen inte skriva den här recensionen utan att redogöra för några - i sammanhanget säkert relevanta - enkla fakta om mitt personliga förhållande till Wilderängs litteratur: Det hela började för några år sedan - då Wilderäng på sin blogg skrev ett (långt) väldigt intressant inlägg kallat (fritt ur minnet) typ "Strategiskt anfall på Sverige". Inlägget var så väl researchat att jag tänkte att "det här kan omöjligen vara skrivet av någon som inte är yrkesofficer". Det visade sig emellertid att jag hade fel.

Just DET blogginlägget omarbetades och skrevs sedan om och blev slutligen manuset till (och sedermera publicerat som) Wilderängs första roman: Midvintermörker. Den boken läste jag själv ut på två dagar i november 2012, då jag köpte den som pocket. Jag har sedan dess köpt den i ett dussin exemplar och gett bort till kollegor, vänner, familjemedlemmar och flera av de soldater och officerare jag tjänstgjort med. 

Den boken krävde givetvis en uppföljare (som jag också läste med stor behållning) - midsommargryning - och nu i år kom så - precis runt min födelsedag i augusti -Wilderängs tredje roman (och början på en ny trilogi) - stjärnklart.

Jag säger det med en gång - stjärnklart är något HELT annat än midvintermörker.  Inte sämre på något sätt (snarare tvärt om - Wilderäng har lärt sig skriva på ett mycket mer berättande sätt) - bara väldigt annorlunda.

Historien här handlar om ett samhälle i förfall. Om hur sårbara vi är i ett modernt Sverige. Om en civil beredskap som på många håll inte finns alls och om hur olika människor upplever sönderfallet. 

Boken är skriven "typiskt Wilderängskt", med ett antal huvudpersoner som vi får följa genom historien. Då deras livsstigar vävs ihop får vi följa skeendet ur flera personers synvinkel "samtidigt".

Jag vill egentligen inte gå in djupt på handlingen i sig (men lämnar som vanligt kommentarsfältet öppet för Er som vill diskutera boken) för att inte förstöra läsupplevelsen för någon som tänkt läsa boken - MEN jag rekommenderar verkligen den här boken till alla MINA läsare. 

Läser du min blogg och är intresserad alls av de frågorna jag brukar diskutera här vill du läsa den här boken! Trust me now and believe me later, som det brukar heta.

Ett betyg då? På en skala 1-5? Solklar fyra. Hands down. Det som gör att det inte blir en femma är - också det tyvärr Wilderängskt - att slutet blir en smula kort. Med ett hopp in i tiden, till att utspela sig långt efter huvuddelen av boken, då läsaren själv förmodas förstå vad som hänt "i det stora hela". 

Nu kan ju detta i och för sig användas som en utmärkt upptakt till nästa del i trilogin, men jag kan inte låta bli att bli lite väl frågande inför slutet. Å andra sidan längtar jag redan till nästa del kommer ut i handeln! 

(Bild från Massolit förlag - bokens omslag).

Stora inlägget om skjutvapen

Vi måste prata om vapen.  Och när jag skriver om det här nedan kommer jag att prata om "vapen" i betydelsen "skjutvapen". Och vi måste göra det på något rimligt informerat, logiskt sätt. Helst utan en massa känslor. För ALLA verkar ha en massa åsikter om vapen - och de som ger mest utrymme i media och den offentliga debatten är människor som - hävdar jag - inte har en aning om vad de pratar om. Merparten av dessa har en massa fördomar och känslor kring vapen, men har i många fall aldrig använt ett själv. De har en massa idéer och argument om att vapnet självt har en massa egenskaper och att det därför att olämpligt att handhas.

Men jag springer i förväg i tanken här... Jag ska ta några exempel för att förklara min ståndpunkt:

Många uttrycker sig i vapendiskussioner att "vapen kan bara användas till en sak - att döda med - eftersom vi tycker att döda är omoraliskt är vapen omoraliskt!" 

Just det här argumentet kan jag bli vansinnig på, på grund av hur skevt byggt det är - för det första - vi har en mängd verktyg som är designade för specifika ändamål - men som vi kan använda till många saker. (En förvånande andel av dessa går också att döda med, för övrigt.) Vapen är inte skilda från det designkonceptet heller. Det KAN och BÖR användas till det som varit dess syfte - att skjuta med - men de flesta som äger vapen idag skjuter det aldrig mot något mer levande än papp. Någonsin. 

Sedan finns det de som ibland använder sina vapen att jaga med - och där ger jag faktiskt många av Er rätt - de vapnen dödar. Djur. Det gör å andra sidan alla slaktarens verktyg också - så om man är emot att folk ska ha tillgång till vapen av DEN anledningen är det enda rimliga att man också är vegan. 

"Ja - men militära vapen?! De är designade att döda MÄNNISKOR med?!"

Du har en poäng (även om den är dålig), men det viktigaste är väl inte vad något är designat för att göra, utan vad det används till? Låt mig klargöra med ett exempel:

Det absolut mest tillverkade militära vapen vi haft i Sverige är Gevär M/96.

Det är ett vapen designat för uttryckligen militär verksamhet. Det är designat för att skjuta 5 skott i följd med en enkel manöverrörelse där mekanismen spänns upp, för hand, tomhylsan kastas ut och slutstycket slutligen förs fram för att sluta loppet innan avfyrning. En tränad skytt gör den rörelsen och riktar om vapnet på kanske 3 sekunder. 

Det här vapnet är militärt. Och designat att döda människor. Idag skulle det - just för det ändamålet det är designat - emellertid vara i princip obrukbart. Det HAR emellertid andra - idag - MYCKET mer lättänkta applikationer - som jakt, målskytte eller som samlarobjekt. Att ett vapen KAN användas till något och är designat för det ändamålet betyder inte att det görs idag - helt enkelt för att tiden sprungit ifrån utvecklingen - även när vi pratar vapen. (Här skulle jag kunna skriva om vårt näst mest producerade militära vapen - k-pist 45/45b - som idag i samtliga fall brukas enbart för målskytte av elitidrottsmän). 

"Ok - men alla som skjuts till döds då, av kriminella?"

De skjuts normalt sett INTE till döds av jakt/tävlingsskyttevapen. Ungefär 92% av dödsskjutningar i Sverige sker av människor som inte BORDE ha vapen - men som kommer över dem ändå - just för att de är kriminella. Det rör sig om främst insmugglade pistoler och revolvrar som används. 

Nu gör det ingen skillnad att JAG tycker att de inte borde få ha vapen, eller ens att polisen tycker det. De kommer inte att låta bli att skaffa vapen ändå?! De är kriminella?! Det är knappast så att DE pajsarna dyker upp på en polisstation för att ansöka om licens för sina vapen?! Just därför är "hårdare vapenlagar" är rätt uddlöst verktyg för att förhindra just dödsskjutningar. Faktiskt.

"Borde ALLA svenskar få äga vapen?"

Nej - självklart inte! Till att börja med har vi en massa barn. De ska INTE ha med vapen att göra - alls - tycker jag, eftersom olycksrisken är hög. Nu tycker jag i och för sig också att det kan finnas skäl till att gamla inte heller ska ha det, av just samma skäl. Jag tycker inte heller att blinda - ens som tävlingsskjuter - borde få äga vapen eller förvara dem i hemmet.

Sedan finns det ytterligare människor jag inte vill ska bruka vapen. Men jag brukar vända på frågan - vad skulle jag behöva ha för förutsättningar för att jag skulle tycka det är ok?

- Man ska ha en känsla av ansvar. 

- man ska vara myndig - eller i praktiken 20 år - samma som för att handla alkohol - för att juridiskt kunna stå för sitt handlande.

- folk med missbruksproblem, som är dömda för våldsbrott, vårdats för psykotiska tillstånd etc borde inte utan särskild prövning få själv äga, eller i hemmet förvara skjutvapen.

- folk som har licens för vapen bör avlägga duglighetsprov med sitt vapen årligen (det här tycker jag i och för sig med människor som har körkort också). 

Ungefär så ser jag på vapenfrågan.