Ok. Överlevnadsstrategier då. För den där dagen då det verkligen behövs. När det så att säga "börjar osa katt" eller (för att lite torftigt försvenska ett väldigt amerikanskt talesätt) "fekala materia väl möter den oscillerande luftförbättraren", om uttrycket tillåts.
Det går egentligen att snabbt dela in världen i två huvudstrategier för överlevnad när vi känner oss hotade - oavsett om hotet är av tillfällig art (du är på väg att bli rånad, t.ex.) eller mer långvarigt (SMHI utfärdar "klass 2-varning" inför den annalkande stormen på radio): Flykt eller fajtas. Det här är två rätt grundläggande funktioner som man automagiskt kommer att - omedvetet - välja mellan när alla andra alternativ är uteslutna. Det är en instinkt hos oss människor att uteslutande välja ett av dessa två alternativ på reflex, då hotet mot vår omedelbara existens känns påtagligt.
Som överlevnadsstrategi - och dragen till sin spets - kan man säga att människor står inför dessa två val även i planerandet, inför beredskapen, att möta de hot man känner sig nödgad att hantera.
Man antingen flyr fältet, eller stannar kvar och kämpar (och möjligen faktiskt också - rent fysiskt - slåss för sin överlevnad - för att försvara sig själv eller sina ägodelar). Hur man väljer att lägga upp sin plan skiljer sig givetvis från person till person, men i korthet vill jag här redogöra för min kategorisering av människor som brukar sig av den ena eller andra teorin.
"Flyktingarna" är människor som på olika sätt tänker att "när det osar katt kommer jag att lämna min bostad och i stället ta mig någon annanstans". Typexempel på flyktingbeteende är att förberett vad som i survivalistkretsar kallas för BOL - en "bug out location" (Ja, ni ser hur fjantigt det här verkar, va med alla akronymer som tramssurvivalister hänger sig åt på Internetforum - appropå min igår rätt tjuriga bloggpost?). Denna kan vara en sommarstuga man iordningsställt genom att förrådsställa vapen, ammunition, fältransoner, fältutrustning, verktyg etc. Eller en annan stad/plats där man känner andra likasinnade där man har gemensamma förråd, eller - i en del extrema fall - ett andra medborgarskap i ett främmande land, som man förberett för att kunna omgruppera i, utanför det tänkta katastrofområdet.
Jag själv har mer eller mindre förkastat just den här strategien personligen, mest beroende på att A) den är rätt dyr (att köpa fastigheter är rätt dyrt, liksom att ordna medborgarskap i ett annat land) och jag har inte de ekonomiska resurserna att lägga på förberedelser på en katastrof jag helt enkelt hoppas på att jag aldrig skall behöva uppleva. B) jag tror att det i en katastrofsituation kan bli väldigt bökigt att resa från där jag bor (i Stockholms skärgård) och dit jag ska (någon annanstans, utanför katastrofområdet) då jag t.ex. inte äger något fordon (och vilket fordon är mest lämpat? Snöskooter, mopet, bil, traktor, bandvagn, helikopter? Att köpa dem - och lära sig använda dem - ter sig också som en rätt dyr affär) C) När jag har flytt till en ny plats kommer jag att behöva lära mig allt om den, såsom vad som går att odla där, var jag kan jaga, var det finns vatten etc. och det enda jag egentligen har uppnått är att skjutit just de problemen framför mig, för att hamna i en situation där jag måste lära mig alla de kunskaperna igen.
Jag har i stället tänkt mig mig själv som "Kapten" - som en fartygskapten som sist av alla lämnar det sjunkande skeppet. Jag kommer att i stället för att "bug out" som flyktingarna kallar det att i stället "bug in". Jag kommer att försöka koncentrera mig på överlevnad i urban miljö. Jag känner redan till mina egna kvarter, vet var jag kan få tag på vatten (och har en strategi för det), har mina förråd av mat och andra förnödenheter hemma och tror att det bästa - återigen - för mig är att stanna upp, tänka efter, observera och slutligen - därefter - planera min vidare överlevnad. Antingen på platsen, eller - om tillfället medger det - att ta mig vidare till någon annanstans då "dammet lagt sig" och jag enklare kan planera både rutt och vidare taktik enklare.
Det här är en strategi som jag själv tycker är mycket billigare. Jag behöver inte investera i egendom eller utrustning i någon omfattning annat än vad jag gjort hemma. Dessutom tycker jag att det är för mig är bättre ur rent ekonomisk synvinkel att försöka ändra mig själv efter mina omgivningar (som jag känner) - med t.ex. kunskap, än att försöka ändra på mina omgivningar för att anpassa sig efter mig - med t.ex. utrustning.
Vad säger att jag kan ta mig till min tänkta BOL? Vad säger att den över huvud taget finns kvar? I det fall att den vandaliserats, plundrats eller helt enkelt brunnit upp eller svämmat över i katastrofen har den ju inte längre något värde? Vare sig som "säker plats" eller rent ekonomiskt. Då har jag bara investerat i en massa utrustning och egendom som jag inte längre kan använda?
Så för mig - inte minst för min ekonomiska överlevnads skull - återkommer jag till den gamla överlevnadsprincipen: "Det är alltid bättre med kunskap än grejer".
Hur tänker ni? Skriv gärna i kommentarsfältet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar