En rimlig nivå av OPSEC?

Tänkte att jag skulle skriva om ett av de mest tröttsamma orden som survivalister slänger sig med just nu - opsec (eller OPSÄK). Varför det här har blivit aktuellt att ta upp igen är att jag dels ställts inför ett antal frågor om det på senaste tiden - och dels för att jag läste det här inlägget på en annan survivalistblogg.

Det här med opsec är lite klurigt - och survivalister slänger sig med ordet i alla möjliga sammanhang, men vad betyder det egentligen? Och varför yrar preppers så ofta om det? Och hur ser jag på det?

OPSÄK i praktiken

Vi börjar med frågan "vad är opsec - egentligen?". Opsec är ett från början militärt ord - eller förkortning - som betyder "operational security". Det innefattar metoder för att hålla sin militära operation hemlig så länge det går och går egentligen ut på att bibehålla sekretessen kring densamma. Typiska exempel på opsec i militära sammanhang kan vara att de som planerar en operation tillexempel tillåts prata med varandra endast sparsamt och då övervakat, för att inte dela med sig av detaljer kring operationen till obehöriga, eller att operatörerna själva inte vet om hur uppdraget ser ut förrän precis innan det skall genomföras. Typiska "hemligheter" skulle kunna vara  tänkta färdvägar och färdsätt, tidsangivelser som datum eller klockslag, platser som är antingen utgångspunkt eller mål i operationen, utrustningsdetaljer eller annan information som kan gynna en potentiell fiende (eller annan nyfiken). Ofta är dessa uppgifter kvalificerat hemliga och ska vara så i många år framöver, så att fienden inte av tidigare erfarenheter av tidigare militära operationer kan dra några slutsatser om vår taktik. Det gagnar oss i att ha ett underrättelseövertag i stridssituationer och under skarpa operationer i krig eller krigsliknande tillstånd.

Gammal känd OPSÄK

Och just det här låter ju logiskt och bra - speciellt när man tänker på militära operationer. Där har oftast operationen planerats av ett taktiskt team och som har ett betydligt bättre underrättelseläge än den enskilda operatören. Det är oftast oerhört dyra manövrar, som involverat många människor och som det är viktigt att - av nämnda skäl - få att "hålla tyst" så att man kan fortsätta att agera med ungefär samma taktik gång efter annan. Soldater är bra på mycket (hävdar jag lite självsäkert) men något som vi är särdeles duktiga på så är det att agera efter inlärda mönster.

Nåväl - opsec (eller oftare - det försvenskade OPSÄK) i - inte minst svenska - survivalistkretsar då? Well, här blir det lurigt. För svenska survivalister tenderar till att använda ordet om allt som de vill vara lite hemliga om. T.ex. vill man inte berätta vad för utrustning och proviant man lagerfört och var. Ofta hänvisar då preppers mellan sig till "sin opsäk" för att diskutera ämnet, utifrån motivet att "om någon annan vet vad jag har och var kan de ta det från mig, innan jag hunnit använda det". Ett helt logiskt godtagbart argument, även om ett rimligare, i alla fall innan det börjar osa katt är "om jag berättar det här kommer alla att tycka att jag är dum i huvudet".

Preppers i sverige vill således oftast inte framstå med bild (där man kan urskilja ansiktet) i t.ex. tidningar eller på internetforum. Eller namn. För man vill vara hemlig för andra preppers (eller folk som inte preppat - men som i det tänkta scenariot ovan tänker "åka snålskjuts" på deras förberedelser) som kan tänkas stjäla deras förråd eller utrustning. Själv drar jag mig ju lite för att kalla mig prepper, men av sociala skäl.

En modernare variant?

Men - och det är problem i prepperkretsar i sverige idag - just ordet "opsäk" används idag oftare som förevändning att inte dela med sig av erfarenheter och hjälpande information, än vad det egentligen kan vara berättigat att göra.

På ett internetforum jag ibland läser sporadiskt på fanns det härom veckan en diskussion initierad av en användare som ville kunna dela länkar hen läst och tyckt var informativa, men vågade inte göra det med risken för att avslöja hens egen "opsäk". Jag vet inte hur användaren själv tänkte, men antar att om hen själv hade hittat den här informationen kunde andra göra det också och utifrån användarens övriga inlägg på forumet dra någon form av underättelseslutsatser? Det känns helt orealistiskt att preppers ska behöva känna ett sådant hot från andra - varesig "vanligt folk" eller andra survivalister? Samtidigt är det idag en fullt rimlig reaktion. Och det är svenska preppers som själva bäddat för detta - vi använder ordet opsäk och refererar till det så ofta att man lätt kan få för sig att alla är paranoida och egentligen inte vill dela med sig av NÅGON information alls. Logiken säger då egentligen att man rimligen inte borde delta i internetforum (eller - för den delen, som jag - blogga).

Ett annat lite sorgligt exempel på det här när opsec blir snett är (också det) taget ur det verkliga livet. En tidigare kollega inom försvarsmakten erbjuder genom sitt företag privata kurser i bl.a. ledarskapsutveckling. Han erbjöd för lite sedan sig att sätta ihop en kurs baserad på "scenarioträning inom civil beredskap". Han är duktig. Erfaren. God föreläsare. Pedagogisk. Men han kan tydligen inte sälja kursen till preppers, därför att folk vill inte avslöja - ens för andra deltagare på kursen - vilka de är eller hur de tänker kring sina egna förberedelser, för att det skulle kunna "röja deras opsäk". När så kursledaren lite mer aktivt började "ragga kunder" till sin kurs genom sin blogg och på olika internetforum förlöjligades kursen. Det antyddes att kursledaren själv skulle "röja sin och andras opsäk" genom att skriva ut vad kursen handlade om och att över huvud taget hålla den. Resultatet blev att inga erfarna preppers anmälde sig. Ingen var beredd att röja sin "opsäk".

Min egen syn - Allvarstid kräver samhällsanda!

Min egen syn på det här är egentligen rätt enkel - jag förbereder mig och min familj för att ha en rimlig nivå av säkerhet syftande till att "klara sig själva" om något skulle inträffa som idag kan ses som ett "rimligt" hot - att det blir strömavbrott där vi bor, t.ex. eller att vattnet försvinner under några dagar. Eller att vi är förberedda att hjälpa nära, kära och grannar ifall någon naturkatastrof eller liknande - Gud förbjude - skulle drabba oss.Vi har mat så vi klarar oss ett tag, även om vi inte kan handla i affärer. Vi har sätt att tillaga den som inte behöver el. Vi har sjukvårdsutrustning för att klara av de vanligaste skadorna och sjukdomstillstånden och har möjlighet att själva monitorera hälsoläget för en liten grupp skadade/sjuka. Ungefär så.

Det behöver ingen "opsäk", i ordets egentliga mening. Det är ingen militär operation. Dessutom - mina barn förbereder sig också för att klara de utmaningar vi tycker verkar rimliga - att lägga krav på dem om att på något sätt uprätthålla någon opsäk - och inte tillåta dem att yttra sig i skolan och på dagis om det vi gjort på helgerna är helt enkelt inte realistiskt. Jag ser risken för att jag eller någon i familjen skulle utsättas för någon våldshandling p.g.a våra förberedelser som försumbar, även i en situation där folk skulle vara vara väldigt desperata.

Det enda hemlighetsmakeri jag behöver är när folk frågar mig om mina förberedelser och tycker att jag verkar lite "konstig" för att jag tänker på ord som "opsäk". Då håller jag tyst.