Swedish Zomcast och något slags bokslut

Det här med prepping är lite klurigt ibland. Man vill förbereda sig för flera olika scenarion för sin överlevnad och man vill skaffa sig många verktyg att arbeta med mentalt.

Just de här mentala bitarna har gjort att jag - eftersom det finns så mycket bra information på nätet - helt enkelt sökte "mental träning" och "överlevnad" och lite andra goda sökbegrepp på google - och vips - bland de första träffarna jag fick upp var en blogg inte bara om överlevnad utan faktiskt att överleva ett väldigt specifikt hot - zombiekatastrofen. Jag hamnade - utan att egentligen ha tänkt det riktigt - på den briljanta zombieöverlevnad.se.

Bloggen drivs av Herman Geijer, en kille som är "zombieöverlevnadsexpert" och faktiskt driver kurser i det här med överlevnad (då just med det lite mer populärkulturella hotet "zombiekatastrof" som tema för upplägget), är med i överlevnadssällskapet och rent allmänt en rätt reko kille som kan klara sig själv.

Hermans blogg tar upp en mängd bra, och faktiskt nyttiga, aspekter av överlevnad och har ett speciellt fokus på att överleva i olika gruppkonstellationer och även om allt är skrivet med en stor portion "glimten i ögat" (givetvis är just Zombiekatastrof kanske inte det mest troliga scenariot till att du faktiskt hamnar i en överlevnadssituation) är bloggen väldigt väl underbyggd, pedagogisk och har en närmast folkbildande ton. Själva zombiehotet i sig får ofta stå tillbaka för Hermans egna tankar och forskningsresultat om t.ex. hur pandemier sprids, hur antibiotika bör användas i överlevnadssituationer, om vi kan se skillnad mellan Sverige och andra länder i just överlevnadsrörelsen vad det gäller användandet av skjutvapen etc. Hela tiden mot bakgrund av hur vi kan förbereda oss på just något slags "28 dagar senare"-scenario. Briljant.

Nåväl. Herman och jag började epostväxla och har under resans gång bollat frågor mellan oss då våra bloggar ibland haft gemensamma beröringspunkter och till sist bjöd Herman in min att tillsammans med sin kompis Jonny Berg - som driver en annan zombie-blogg - Swedish Zombie att i deras "webbradio" om zombier (och zombiekatastrofen) att diskutera just det här med "preppers" och "survivalister i Sverige".

Roligt.



Nåväl - hur gick det då? Och hur kändes det då? Och vad tyckte JAG om det här?
Jo - hela grejen blir rätt annorlunda - rentav lätt surrealistiskt när tre vuxna män ska försöka ta sig an de här rätt nördiga intressena (zombier och överlevnad) och analysera varandras ståndpunkter i dem utifrån sina egna. Samtidigt blir det bitvis väldigt roligt. Jonny - som har örnkoll på "zombiekulturen" i både litteratur och film, Hermann som koncentrerar sig på de interpersonella relationerna i överlevandet av zombiekatastrofen, och jag - som kanske får ta på mig något slags "prepper/survivalist"-roll i diskussionen. Och det är här det blir rätt roligt: Vi har så olika ingångspunkter i den här diskussionen att det blir väldigt dynamiskt.

Bitvis hade jag svårt att hålla mig för skratt och jag satt ofta och log under sändningen - inte något slags överseende leende, utan av ren glädje att få delta. Det blir riktigt roliga diskussioner.

Sen ger det ju ytterligare en känsla av - tycker jag - spänning i samtalet att vi pratar just om zombieöverlevnad, och bitvis nästan på ett akademiskt sätt, när vi allihop runt bordet egentligen aldrig tror att det vi pratar om skulle kunna bli något annat än fantastifulla teorier.

Jonny tar sina utgångspunkter för"så här spelar scenariet ut sig" ur böcker och filmer om zombies, Herman pratar mycket om hur gruppen ska klara sig och får stå för de lite mjukare "alla-för-en"-tankarna och pratar mycket om hur "samhället" ska fungera, medan jag får vara rösten som för fram de hårda budskapen - att vi står oss själva närmast "när det börjar osa katt" och att det är bäst att förbereda sig för att klara sig själv när ingen annan är att vänta att hjälpa oss. Det här leder till att jag  - nästan - kan tros förespråka kanibalism (och framförallt av människor jag inte känner) efter sisådär 3 dygns zombiekatastrof. Det tyckte flera som känner mig och som hört podcasten i efterhand var roligt. :-)

Det var emellertid roligt att få delta - och zombiekillarna har redan börjat prata om att jag ska få komma tillbaka och gästa igen, för att få göra en uppföljning på gästspelet.

Om vi kom fram till något nyttigt? Lyssna själva och avgör. Och kommentera gärna vad du tycker om det här nedan.

(Som en liten parentes - det här är inte första gången jag deltar i något slags zombie-kultur-evenemang. För några år sedan skrev min bror - Mackan Andersson - en bok med bl.a. en zombie-berättelse, där jag (eller snarare en super-förstorad bild av mig) faktiskt deltar!)